påtvingad sömn med hjälp av tabletter
Sömntabletterna börjar kicka in,
om jag har tur hinner jag somna innan nästa våg kommer.
Har börjat med mindfulness oxå. Glömde ju tillägga det.
Psykologen var ju så söt som gav mig det alternativet. :P
Men jag tänker testa det..
Är öppen för alla förslag just nu, utom medicinering för de blockerar bara problemen.
Om jag har tur så drömmer jag om något gulligt och vaknar med ett leende på läpparna.
Skulle faktiskt vara skönt att göra det.
De var ett tag sedan jag gjorde det nu :/
"Why do you twist my mind baby?"
En Onsdag
Kanske ska babbla om vad jag gjort idag oxå...
Kan ju vara trevligt med ovärt vetande eller om folk tycker de är jätte intressant med mitt liv...
Å andra sidan äre ganska kul å läsa om mitt jävla helvete ibland. xD
Ångetattacker under hela natten,
med avbrott för tåtar tep var 20 minut gjorde att de inte vart nå mycket sömn alls inatt.
Så fara på jobber idag var inte ens lönt, med tanke på att skiten fortsatte tills halv 9 imorse.
Mycket ha å göra med att jag var på psyk igår och snackade en massa,
samt att jag fick veta lite mer saker igår vad som hände den där dagen i augusti förra året.
De gjorde jävligt ont. Men jag behöver pussla ihop bitarna för den kvällen och natten.
För den sanning som jag har hat tydligen aldrig hänt...
Så de enda jag kan göra är att fråga folket som var närvarande..
Vilket ocå de känns otroligt jobbigt att måsta riva upp deras sår.
pappa sa bara
"... du var död..."
Inget mer har jag fått sagt från honom.
Och de andra vågar jag inte ens fråga än.
Jag har fått veta en del.. men långt ifrån allt.
För de smärtar för mycket.
"Håll ut... Inte många dagar kvar nu...
29 dagar - 4 veckor..
Måste klara det.
Det värsta är snart över."
ehe ...
Slösat nog mkt pengar denna månad känner jag! x)
Men att vare tjej med Moa på en tisdag är bara för kul! <3
Bh och Trosa från HM 219 kr
Bandana från Carlings 75 kr
Mascara från Isadora 219 kr
Känner verkligen kärleken flöda genom mig just nu med tanke på alla jävla pengar.
De dyraste inköpet denna månad måste vara den här.
BH som jag köte från Ingrids.
999 kr
Just ja!
Köpte även kak eyeliner
och eyeliner pensel från Make Up Store
280 kr
Och för att lätta på de jobbiga så slänger jag in en bild som jag hittade på datorn.
Var hos Grek och Sebbe och testade Sebbes tröja
Otroligt sexig bild x)
HAHAHAHAHA!
Garvar lika mycket varje gång
Sebbe - Grek - Nettan
lol
Att Kämpa
De små fragmenten av bilder
börja sakta visa sig som hela minnen.
Jag har en lång väg att gå... vVarje steg är mödan värld.
För varje steg jag tar blir jag bättre på det här.
Än en gång river jag upp mitt förflutna. Saker som jag hade förträngt kommer fram till ytan.
Tankar och känslor från förr... Hur jag reagerade då.. och hur jag reagerar nu.
Denna gång kommer jag kunna sluta boken.
För denna gång hamnar jag inte på en hylla... Eller blir hotad.
Första gången var jag 16.
Insåg att jag inte kan hantera mitt liv. Ville ha hjälp med att sluta med självskadebeteendet.
De jag fick var uppmaningar om att flytta hem och hoppa av skolan.
När jag vägrade, hotade psykologen mig med att tvångsinlägga mig på 2 år.
Men jag hade turen på min sida... Att jag slapp allt sådant.
Dock insåg jag att när jag kommer få hjälp blir när jag är 18 år.
För då kan de inte köra över mig.
18 år fyllda...
Men eftersom jag inte skulle bo kvar där jag då bodde, ville de inte börja med min behandling.
För de inte skulle vara lönt.
Vilket de hade rätt i.
Men fortfarande ett slag i sansiktet för mig ... igen
Så 19 år och tillbaka i Umeå.
Pratade med psyk, men väntetiden var för lång. Så gick till ungdomshälsan.
Fick en fantasktisk psykolog.
Men eftersom man bara får 25 samtal och mina problem för stora för att lösa på dessa gånger.
Var de att riva upp allt de dåliga... Men fick inte hjälpen att bearbeta det.
Efter många dalar så står jag nu här.
Med en psykolog som kommer att hjälpa mig igenom den här resan.
Som inte tänker rycka på axlarna eller stirra ut i tomma intet.
Han finns DÄR med mig.
Medans jag själv håller hårt som fan i detta, jobbar varje dag, och tänker inte släppa taget.
Nu har jag nått att kämpa för.
Vilket jag aldrig har haft förut...
Jag känner mig lättad men samtidigt förvånad.
Eftersom att jag redan nu ser en förändring i hur jag tänker och känner.
De är konstigt.... Men på ett bra sätt.
Jag inser nu att detta är sista chansen för mig.
Jag orkar inte få benen undansparkad längre.
Dels för att de tar som fan, samt att jag vill ha tillbaka mitt liv igen. De liv jag har rätt till!
Jag arbetar som om varje dag var den sista, jag ger 100 % utan att blicka bakåt, eller tveka.
De lönar sig. Så sjukt mkt.
Det är mkt som snurrar i mitt huvud just nu...
Men alla tankar kommer tillbaka till en viss person. En person som jag håller varmt om hjärtat...
Även om jag kanske aldrig mer får se henne igen...
Det är min rädsla just nu.
Att jag aldrig kommer att få träffa henne igen...
Minnen och stunder med henne spelas upp.
Hur vi pratar om böcker - bara grejen att hon gillar böcker ! ♥
plätt smets krig
glass krig
Kast - med - liten - Nettan - i snön och hur jag skrattade.
(Ingen har fått mig skratta av glädje och lycka om folk kastar mig i snön, men hon gjorde det)
Eller hur jag vaknade mitt i natten och upptäckte att hon var vaken...
Hennes stora vackra ögon blänkte från lampan i rummet.
Bilderna på henne och mig... Fick se dem för första gången igår.
Har aldrig sätt så intensiva och starka känslor speglas i någons ögon förut... Men på oss gjorde det.
Hon är vacker, så underbart vacker.
Sånna där små saker...
Kan seriöst skriva en hel roman om denna människa och vad jag känner för henne.
Folk vet redan att jag älskar henne och kämpar för henne.
De var hon som fick mig att inse ett och annat.
De var hon som gav och ger mig styrkan att fortsätta riva upp och bearbeta.
Önskar som sagt att jag kunde ha henne vid min sida.
Bara tiden kan utvisa det.
aha -.-
Mina känslor just nu
* Irriterad
* Ledsen
* Arg
* Missförstådd
* Lättad
* Kär
IRRITERAD
På ex antal människor i denna värld.
Bara för att de fan i mig inte fattar ett jävla skit!
LEDSEN
På ett fåtal människor!
Folk som jag har trodd jag kunde lita på, kunna ty mig till.
Allt de där var bara ren fucking lögn!
Samt.. at människan som vet att jag int kan umgås med så mkt...
Blir nojjig för att människan hon älskar är med mig några timmar under fredags kvällen. -.-
'*suck*
ARG
Kan räkna till tre personer.
Att du kan vara så fucking känslo kall. Dra hit min polare från norr.
Och hon har int mage å berätta de för mig.
Ni snackar om party när jag är med... Men har ingen tanke på att kanska fråga mig om det.
Just för att jag ska ta avstånd för en viss människa int vill ha nått med mig att göra.
MISSFÖRSTÅD
på några människor...
De som inte fattar vad jag har gått igenom.
där ibland folk jag är med dagligen.
missförsåd på alla punkter.
Bara för jag själv int har skaffat intyg.
Pga att guch mottagningen inte tycker de är särsakillt vilktigt att ta emot sina patientar som har jobb.
(hela sanningen for fram.. sedan 3 års ålder tills nu).
LÄTTAD
På 5 personer denna natt
En människa som egentligen är vän med mitt ex. Faktiskt hör av sig, vill umgås med mig.
Trots mitt fucking jävla kaos.
En annan vän, som jag har kännt sedan 3,5 år tillbaka. Ger mig till och med nyckel till sitt place.
Om i fall allt... Eller om jag bara vill hänga.
Emil och Tonia som jag bor hos... Som ser hur jag mår, hjälper så gått de kan och om int finnas där.
Min psykolog, som jag har berättat saker till, som jag aldrig har berättat högt till folk inte ens mig själv.
Som ger mig näsduk efter näsduk, och peppar mig igenom skiten.
KÄR
I en endas en människa!
En person som gjorde/gör mig hel.
Jag vet att jag har så mkt att jobba med.. Redan innan hon kom in i bilden...
Men hon stod där... Och försökte klara allt skit, så mkt hon kunde...
Trots allt kaos som har hänt mellan oss så är de henne jag ser en framtid med.
Hon är den enda som har kunnat göra mig hel.
Jag ångrar djupt att jag inte kan ta tillbaka de dåliga jag gjort mot henne.
Jag älskar allt med henne...
När hon utan förvarning skriker som en tjej
Eller hur hon ler, eller skrattar...
Hur de känns att vara i hennes armar... Titta henne djupt in i ögonen och bara se värme...
Jag blir helt galen när hon beter sig som en fucking jävla brud.
Men jag älskar det på samma gång. Just för att de är hon!
Tack och hej tills vidare.
Nästa vecka - överkäkare på psyk.
Yay!
!!!!!
Tredje dagen jag är hemma från jobbet av psykisk ohälsa...
Tårarna kommer och går hela tiden..
Ena stunden kan de bara sluta men komma lika fort.
Är bara fittigt äckligt irriterad på mig själv som aldrig kan göra någonting rätt.
Hade hoppats på att vara på jobbet iaf en hel månad utan massa avbrott.
men va fan händer?
Nää klarar int av att ens gå till jobbet idag.
Sömntabletter hjälper int ett skit.
panikattacker kommer ta me fan hela tiden.
bara för att jag har 3000 olika saker i luften samtidigt.
jag vet ingenting just nu
helt ärligt så ser jag min framtid väldig långt bort
Helg
Shit!
Helgen har gått snabbt, och inte lika turbulent som förra...
Känns konstigt oO
I fredags vart de fika med Ida på waynes...
Och våra vänner var ju sååå snälla.
My, Tina och Jessica tyckte att de skulle sitta vid ett annat bord,
så jag och Ida kunde lära "känna" varann lite bättre. x)
Lol, trodde jag och hon skulle dö.
.
Kaffet var gott och vi skratta en jävla massa.
Det vart som så att hon sov hos mig med :)
Känns otroligt skönt att vänner ställer upp som sagt.
Har haft problem med att sova själv efter allt som hänt... :/
Haha dock vart de kanske inte riktigt som planerat x)
Hade ingen aning om att Emil å Tonia skulle ut på krogen.
Så när vi väl kommer hem där vi kvart i 10 så tycker Tonia att jag ska förfesta med henne, samt Ida...
Men hon var int taggad..
Så jag sitter å chill dricker öl med Tonia och berättar massa flummiga grejer,
och ida står bara å tittar och funderar på vars fan hon har hamnat xD
Tycker lite synd om henne >.<
Var som int tänkt att vi skulle vara SÅÅÅ flum...
Vi brukar inte vara så flumm iaf.
Natten spenderades med film ^^
Tills folket kom hem och var dyng rak.
Tonia for på efterfest medans Emil tyckte de var trevligare att snacka med jag och Ida,
Ida hade iaf turen att kunna somna,
medans man själv vacker fick hålla sig vaken till halv sex med en prat glad Emil :P
Lördagen var seg som fan!
Vakna där vid 3 om att Ida håller om en i sömnen..
hon är ju bara för söt <3
Sedan drar man till stan och käkar glass...
Drar sedan till My med Moa och chillar där.
far hem vid halv 3 och inser att man har glömt mobilen hos My..
Riktigt lyckat! >.<
Söndagen..
Vaknar 13:45 alltså 45 min senare än vad jag egentligen ska vara i stan SENAST.
För att få min mobil...
Kastar på mig kläderna, borstar tänderna och drar till bussen.
Kommer till stan halv tre.
Byter buss till My, stå utanför henne i 20 min innan jag blir less och drar tillbaka till stan.
Går omkring och försöker hitta nån som har Mys telefon nr och faktiskt pengar på telefonen oxå..
Hittar Anders.
Ringer My - inget svar...
Ringer Moa - hon svarar :D
Får min telefon en timme senare :D
Träffar Emilia lite snabb oxå :)
Sen drar man hem och chillar.
Just nu är jag så satans trött att de finns inte.
Denna månad ska jag inte vara borta från jobbet någonting! :D
Önska mig lycka till..
Shit.. Hoppas verkligen jag klarar det.
För mitt psyke är verkligne på botten....
Men om jag klarar det här så klarar jag allt ;)
"Fy fan vad jag saknar dig!
De blir jobbigare och jobbigare för varje dag..
Trots alla vänner som har sovit hos mig så finns din doft kvar i sängkläderna..
Håller om kudden och tänker på dig.
Fäller en tår och tänker på allt som vart.. och att som kunnat vara..
jag saknar dig så! <3"
...Väntan är oändlig...
-
Än en gång legat sömnlös denna natt.
Jag vet mkt väl vad det beror på.
Ångest över vad jag gjort och inte gjort.
Tidsfördrivet denna natt har varit att rengöra spisen, duschat och fixat tvätten till idag.
Shit orkar verkligen int de här!
Ian ligger i sängen och snarkar sött.
(dock inte lika högt som jag)
Är glad att jag har vänner som ställer upp i stunder som denna..
Utan dem hade jag nog fuckat upp mig själv totalt.
Vad dagen har att bjuda på är tvätta tills kl 10 denna morgon.
sedan in till stan och bli fattig.
Dricka kaffe med Ida :)
sen får vi ser vad som händer.
Kanske Ida skulle sova här... men får se....
Vet iaf att kaffe kommer bli riktigt härligt!
Speciellt från waynes.
Planen är som såhär.
Att jag ska jobba med mig själv som satan!
Och jaga på psyk så in i helvete.
Jag kan inte vänta längre och jag accepterar inte längre.
Om inte får jag vacker ta den jävligt dåliga vägen till behandling.
Om de inte räcker att tjata på de...
Jag hoppas dock att de inte behöver gå så långt.
Tankar till brud
"Jag står kvar,."
Läs och tänk efter själv. JAG GJORDE ALLT
Fy fan vilket jävla natt!
Värre än på länge kan jag lova.
Efter att jag hade vakat hela jävla natten och dagen igår var man ju något slut när man kom hem...
Jag sov 2 timmar för sen väckte tonia mig om att jag skulle äta.
Sen gick det bara nerför.
Pratade med vänner om allt som har hänt kring en viss brud,
försökte bolla idéer och komma fram till en lösning, iaf en provisorsik...
Men de slutade med ångestattack och tårar.
Lyckades faktiskt somna ca 20 minuter.
Men vart väckt av bruden, sen tog de hus i helvete!
Tydligen fick jag inte skriva ut vad som helst på min blogg.
Just för att nu hade tydligen hennes ex sett vad jag skrivit och hon tolkade det som att jag och hon var tsm?
Asså ursäkta men TA REDA PÅ FAKTA INNAN DU SPÅRAR kvinna!
Så tydligen hade jag förstört de mellan dem pga min blogg..
Men ärligt så är hela de där kaos och drama så om de inte hade varit jag hade de väl varit en räkning eller nått. Fattar fortfarande inte varför hon är sur på mig.
Hon visste om att man måste vara äckligt jävla tydlig med mig.
Jag vet att jag är 20 men ibland måste man snacka med mig som en 2 åring för att de ska gå in i huvudet på mig.
VILKET JAG SA till henne redan när vi börjarde skriva med varann.
Och just ja... Lackade inte ditt ex då oxå? ehh JO.
Ser du inte mönstret i henne beteende eller äru blind?
Du säger till mig att en gång ex alltid ex. och ändå så ska du försöka men henne igen?
Förlåt om jag skrattar men är så jävla shockad.
Du har mage att säga till mig att jag har dubbel moral men du har inte tittad dig själv i spegel heller.
För de där är jävla dubbelmoral.
Jag tror inte du lyssnade ett jävla skit på vad jag sa till dig igår.
Därför skriver jag ut min frustration här.
För om de int är du som läser de så äre ditt ex så oavsett vad kommer du få reda på det förr eller senare.
Jag blir bara så less!
Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag har gjort med dig.
ALDRIG NÅGONSIN.
Men jag har inte haft så mkt drama med någon annan och inte så mycket bråk med någon annan.
De var tep de som vårat förhållande gick ut på...
Om vi inte bråka eller hade kaos runt omkring oss så hade vi sex.
De var krävande och så fruktanskvärt jobbigt för mig, efter som jag redan var psykiskt instabil.
Men jag tannade, just för att jag älskade dig och de kommer gå bättre.
Men nu ser jag att de skulle fortsätta såhär.
Om du inte lackade på att jag tydligen hade känslor kvar för Emilia så var det Thimea.
Och om de inte var dem.
Vare för jag var bitter,
och om inte de var det för att jag pratade för mkt om mina ex
(okej där håller jag med de gjorde jag, MEN jag ändrade mig)
och om de inte var de så var de över mitt självskadebeteende.
Du var aldrig nöjd med mig!
Du klagade på att jag hade för mkt krav på dig.
de enda kraven jag hade var:
*säg till om du ligger med någon, jag behöver inte veta namn bara att du har legat.
*testa dig
* ligg inte med dina ex som du haft under de senaste året.
* kvalitetstid... någon tim per dag eller nått.
och DE kunde du inte ens hålla.
Du vart irriterad på att jag hade för mkt krav på dig.
och att i början sa jag att de skulle bli kravlöst.
Men vem fan lever i en fantasibubbla om inte du?!
I ett förhållande måste man ha krav så de ska fungera!
och vi var tsm.
Om vi hade varit kks eller vad fan som helst så skulle jag aldrig sagt de kraven.
och de krav du hade på mig:
*sluta dirr med ditt självskadebeteende
*prata int om dina ex
*lär dig lyssna och ta åt dig om de man säger
*lär dig hantera din sjukdom.
Jag ändrade mig.
De vart en förändring dag för dag.
Men att ändra på sig själv helt och håller går inte bara på en vecka lilla du!
och jag kunde göra sne steg på vägen.
Men du tror ju tyligen att jag är ett jävla underbarn som aldrig gör fel,
och att jag ska göar rätt redan från början?
För minsta lilla sne steg jag gjorde så tog de hus i helvete och du ville inte ha nått med mig att göra.
Jag är fan bara mänskig jag med, med mina fel och brister.
Jag gör iaf om och gör rätt.. Ibland tar de ett tag innan jag fattar men jag ändrar mig iaf.
Du har bara krav på krav på krav, ochde är stora krav.
Jag visste att de skulle bli en kamp men jag trodde skulle ha överseende om jag trampade snett...
För de är trots allt jävligt stora saker du bad mig om.
Du vill inte ha kontakt med mig. FINE.
Dörren står öppen för dig om du vill ha kontakt med mig någon gång.
Jag älskar dig så otroligt mycket. och de kommer jag fortsätta göra ett bra tag till.
Du fick mig helt även med allt kaos.
Men om du inte klarar av mig nu.... Så kan vi inte ha kontakt.
För jag klarar inte av att höra att vad jag än gör så är de fel eller inte bra nog.
När jag har fått de verktygen att jag kan hantera de.
Då kanske vi kan snacka.
Men de är upp till dig.
du är värd så mkt bättre, än den där kvinnan.
Jag säger inte att jag är bäst.
Men jag är ta me fan bättre än henne.
Hur många gånger har int jag försökt tack vare dig?
Krille såg fan en förändring på en vecka!Kanske inte så stor. Men en början.
och vad fan har hon gjort för att ändra sig?
INGET hon Blir bitter å spårar på allt och ingenting.
Men de är jag som får ta skiten.
Hör du hur de låter?
Du säger att jag bara har lekt med dig.
Använt dig som en boytoy.
Så har de aldrig varit.
Jag älskar dig och har alltid gjort.
Folk runt omkring ser det.
Utom du.
Du vet inte vad ordet älskar betyder.
Du kastar de till höger och vänstet.
men jag kämpar ändå. du är min själsfrende.
Oavsett om du ser de eller inte.
Öppna¨ögonen L !
och inse att vi kan klara det här.
Du måste oxå bara börja arbeta.
Det som får avsluta detta inlägg är
Jag Älskar Dig
Glad? :/
Känns som att jag håller på att mista henne...
Att allting bara går åt ett håll och de är åt skogen....
Vad jag än bevisar känns de som att jag inte gör det tillräckligt.
Idag vart de för mycket. Bröt ihop på jobber och grät i 2 timmar.
Fick äntligen en stund för mig själv idag på jobbet.
Stod och torka borden och tänkte på all jävla smärta jag har orsakat dig....
Mina tårar börja rinna och jag kunde inte hejda dem..De bara fortsatte...
Jag börja skaka och viskade tyst ditt namn.
Hatar mig själv så fruktansvärt mycket.
Hur fan kunde jag göra nått sånthär mot en sådan underbar människa som du?!.
Några ungar kommer fram till mig och lägger försiktigt deras lilla hand på min och frågar varför jag är ledsen...
Jag ler åt dem och förklarar att tjejen jag är kär i.. Har jag gjort illa....
Men hon har inte ont på kroppen utan ont i hjärtat.
Och att hon är väldigt ledsen på mig...
Och därför blir jag också ledsen...
Deras stora ögon ler smått åt mig och säger att de kommer lösa sig...
Sedan går de där ifrån... med blicken mot mig...
Än en gång börjar tårarna rinna ännu mer.
Hur fan kan jag förklara för folk hur jävla illa jag tycker om mig själv för de jag gjort?
Vill inte ens kolla mig i spegeln, för jag skäms så...
Försöker att samla mig gång på gång men tårarna vägrar sluta.
Om jag kunde så skulle jag visa dig hur mycket jag ångrar mig för de jag gjort mot dig.
Ingenting jag har sagt har hjälpt...
För min röst är känslokall och blicken tom...
Men om du kunde sett mig idag.
Så skulle du förstå... Att den smärta du har... Den delar jag med dig.
Är de såhär du vill att jag ska känna?
Så som jag kanske har fått dig att känna?
Du lyckades
Men jag ger inte upp.
Säger det igen.
Jag älskar dig och de är dig jag kämpar för.
Oavsett om du lyssnar,ser eller tror på det.
Äre min sanning...
och den enda sanningen
Livet i 190!
Så mkt som händer runt omkring mig just nu så ni anar inte.
Vet varken upp eller ner just nu. Känslorna om allt är kluvna.
Utom kärleken till en viss brud. Även om hela den situationen där är helt fuckad.
Även om de är jag som har orsakat det så äre jävligt drygt.
I ett försök att samla tankarna så städade jag hela lägenheten... Vart inte kolkare över de.
Inte ens te hjälper! oO och då äre illa.
Så mkt krav fastän de inte är nått mellan oss?
Hmm... Vette fan om hon göre för att se hur långt jag är villig att gå med henne,
så hon testar mig på det sättet. Och ärligt.
Jag kan gå hur långt som helst för den bruden,
för de är henne jag vill ha och kämpar för att få tillbaka.
Eller gör hon bara det här för att såra mig, för att visa hur mkt jag sårade henne...
Jag vet inte... Kanske är hon bara jävligt rädd att släppa in mig igen, för att inte bli sårad igen.
Så kluven vars vi är och vars vi inte är.
Jag vet att jag har gjort så jävulst mkt fel... Mer än vad som egentligen är okej...
Men jag är människa med fel och brister precis som alla andra. och ibland gör även jag fel.
Jag vet att jag har gjort mycket fel. De är jag fullt medveten om.
Men mkt har att göra med min bakgrund... Jag skyller inte ifrån mig, för jag får stå för mina handlingar.
Men jag försöker bara förklara.
Och jag vet att de som hände mig när jag var liten har ett så stort övertag av mig idag att jag verkligen sumpar alla chanser. Därför har jag även börjat jobba med den dubbelt så hårt nu.
För de kan inte fortsätta. Jag skadar andra i min omgivning bara för jag inte vet hur jag ska bete mig.
Jag är kluven i mig själv ena stunden är jag den 20åringen jag faktiskt är medans i nästa är jag den där 5-6 åringen som är liten,rädd sårad och mobbad. Och det ställer till problem.
De vet jag !
Och inte vart jag kokare av det här heller.
Fick veta lite grejer när jag var på psyk idag vilket inte gjorde mig gladare.
De enda jag vet är att de hittar nog ett sätt att fixa mig...
Eller iar verktygen till jag jag ska fixa mig själv.
För just nu är jag handlingförlamad gånger 1000.
Så helvetes mycket skit runt omkring mig nu så gaaah!!!
Borde förövrigt gå upp i vikt. för de här är ju bara äckligt.
Tankar till brud
"You can arrest me baby, I don't wanna leave
Lock me up, throw away the key
I don't care if I'm in trouble deep"
Lock me up, throw away the key
I don't care if I'm in trouble deep"
Kram på folket ♥
Awesome!
Sönder skurna armar,
flickan som försiktigt ler.
Jag önskar att jag kunde säga att allt är bra.
Men då skulle jag ljuga.Det är inte alls bra.
Jag är livrädd så in i helvete!
jag vet inte vad som är med mig.
Jag driver min älskling allt längre bort och stänger henne ute.
Varför? Av rädsla av att kanske förlora henne.
Men de är inte logiskt nån stans! inuti mitt huvud skriker min röst att jag ska sluta driva henne bort från mig.
För att de är inte det jag vill. Men som i trans fortsätter jag att göra det mot min vilja.
Och gång på gång försöker mitt andra jag att väcka mig.
Det jag egentligen vill är att visa hur mkt jag älskar henne, svepas med av känslan fullt ut och växa med henne... Så vi kan bygga nått helt fantastiskt tillsammans.
Men nått hindrar mig. och jag vet precis vad det är.
Jag är rädd för att bli lämnad ensam och oälskad igen.
Jag vet att jag inte klarar ett till bakslag. Två gången har jag varit nära på att dö.
Just för jag inte kan hantera smärtan av att bli lämnad ensam kvar.
Och jag vill inte att de ska bli en tredjegången gilt.
Jag vill inte dö - jag vill bara inte leva med den smärtan och känslan av att vara äcklig igen...
Smutsen går aldrig bort...
Känner fortfarande smaken av galla i käften så fort jag tänker på vad som har hänt i det förflutna.
Men jag vet oxå att jag inte kan bygga nått på de jag och hon har,
Om jag inte släpper skiten som har hänt.
Jag kan inte gå med tanken att de kommer gå åt helvete.
Även om jag innerst inne inte alls vill ha den tanken.
Så äre den som speglas utåt.
Jag stöter bort människor på det sättet att jag gör och säger saker som får de sårade.
Att de tillslut lämnar mig. INNAN jag är allt för sårbar. De är inget jag är stolt över. men de är så jag är.
Iaf den osäkra lilla fittan som alltid syns.
MEN om man tar sig förbi den muren... Kommer mina känslor fram starkare å klarare än någonsin...
Och då gör jag allt och lite till för att inte såra människan som har mitt hjärta.
Ge det lite tid,
För jag kämpar så förbannat mkt för att få hålla dig kvar.
och visa mitt rätta jag,
som du sett några glimtar av.
Öh?
vars ska man börja?
Känns som om de kommer gå åt helvete med jobbet >.<
Är fucking sjuk hela tiden.
Psykologen var inte en hitt heller...
Klickade inte nån stans och de enda han ville var att proppa i mig mediciner.
VARFÖR hände det alltid mig för?
Att människor jag klickar med får jag inte behålla.
Vill ha kvar psykologen jag hade.
Han var awesome och ist får jag nån skum typ som verkar hög på allt annat än livet.
Ångest och feber på hög nivå denna dag...
Började gråta till och med...
De enda som varit bra denna dag var att jag fick massage.
De i och för sig var en jävla plåga,
men efteråt kunde jag faktiskt gå utan att de kändes som om hela min kropp skulle gå sönder.
Nått annat roligt som har hänt?
....
Nej.
Men jag har tagit avstånd från lite människor som jag inte behöver i mitt liv.
Orkar inte med människor som tror de fattar allting men egentligen vet de inte ett jävla skit.
Känns bra.
Är inte allt för stressad längre iaf och mår inte lika dåligt....
Bara synd att de tog sån jävla tid för mig att sätta saken i verk.
Känslorna börja brusa upp igen.
Känns bra men skrämmande...
Vi har ju känt varann ett tag nu..
Vill inte förstöra nått...
men allting verkar så meningslöst.
Vill ha dig här nu
Acceptans och Förvirring
Vilken jävöa soppa jag har hamnat i, och de är min förtjänst. -.-
Varför hamnar jag alltid i dessa situationerna?
För ungefär 2 veckor sedan sa jag till en god vän till mig att jag hade känslor för henne.
Vilket är sant.
Har haft det till och från i 4 år.
Var kanske jävligt dumt att faktiskt säga nått alls.
Borde ha tigit ist.
Just för att några dagar senare möter jag en tjej som tog mig med storm.
Klicka direkt!
Är så grymt lika och olika på många sätt <3
Men framför allt gillar vi liknande saker <3
Så jaa vad händer?
jag får sarka känslor för henne.
Starkare än vad jag har haft med denna goda vän till mig på de senaste fyra åren.
Kan förstå att folk tycker jag är en jävla fitta.
Desperat jävel (efter Emilia)
Player
Men å andra sidan måste ni förstå min sida av saken.
Ska jag stanna kvar och hoppas på att de kan bli nått mellan jag och min vän
(och där efter kanske paja vänskapen.)
Som är för olika och att jag måste lägga saker på hyllan för att de ska fungera.
Eller
Ska jag faktiskt satsa på människan jag klickade med från första stund.
Där jag inte behöver ändra på mig och lägga saker på hyllan för att de faktiskt kan funka?
Folk kan tänka,
Lite väl snabbt du fick bort känslorna för din vän där va? O.O
Och sanningen är Nej.
Det har jag inte.
Allting handlar om acceptans.
Var lika dant med Emilia och är samma nu.
Lika bra att acceptera att man har känslor för vännen MEN att de inte är värt att satsa på.
pga olika orsaker och där efter faktiskt paja hela vänskapen.
Känslor för vännen
Älskar bruden
Inte så svårt val där, va?
Kram på folket ♥
Fitta
Vet inte vad jag ska ta mig till...
Ångest på hög nivå...
Eller är de nått annat?
Små ler för mig själv, är rastlös som ett jävla as, kan inte välja kläder.
Tänker för mkt helt klart.
Ingen lägenhet än...
Och den drömmen är nog väldigt långt borta.
Dock jobbintervju om några dagar.
De taggar jag.
Engelskan går bara fint.
Men fortfarande?
De är nått som gnager.
Vet inte vad.
Eller vågar jag inte ens inse det själv.
Vill nog inte erkänna det.
Men de är kanske dax.
Jag gillar någon
(du vill ha de du inte kan få)
Sömnlös
Ännu en gång sömnlös med minnen.
Fattar egentligen inte vad det är med mig.
Är bara så satans less på allting.
Less på att mina minnen tar över min vardag.
Framförallt!
Sedan 6:an har man legat sömnlös flera gånger i veckan.
Somnar där kring 6 snåret på morgonen,
men egentligen inte för att man är trött.
Utan ett försök att fly undan jobbiga minnen och tankar i huvudet.
Men inte ens när man sover håller tankarna käft.
Alltid ska de kommentera vad man gör och inte gör.
Värdera om de är bra eller dåligt.
Ibland kan dom kommentera samma sak flera gången,
och värdera det ena stunden till nått bra medans i nästa blir det dåligt.
Drack en appeltini denna afton.
Var jävligt god..
Skulle dock ha varit en aning kallare men men.
Kul att jag dricker på en tisdag (?)
Vad fan tänker jag med egentligen?
Tänker å andra sidan inte alls.
Har ni tänkt på hur mycket dåligt man gör för att slippa tänka på obehagliga minnen?
Förtränga känslor och tankar som enligt normen inte är accepterade?
Till exempel;
dricker
försöker tänka på annat
byter samtals ämne
skadar oss
har sex
springer
äter
spyr
gråter
slår på något/någon
skriker
lagar mat
Jaa listan kan göras lång.
Men har vi någon gång satt oss ner och verkligen tittat på vad som gör oss illa till mods?
Har vi någon gång verkligen distanierat oss från det vi känner,
och begrunda det som om det var en tavla på väggen?
Svaret kan oftast bli nej.
Och några få procent av världens befolkning svarar nog ja.
Då kommer nästa fråga.
Kan vi alltid utöva den distanieringen när nått obehagligt kommer?
Svaret är ja.
Men gör vi alltid det?
Nej
Så kontentan av det hela är,
att människor är väldigt invana i sina mönset,
vilket gör att vi oftast inte tillämpar de tekniker som i längden är mer effektfulla.
Har fortfarande ingen aning om varför jag babblar onde här.
Men de fick min uppmärksamhet denna natt.
Fattar egentligen inte vad det är med mig.
Är bara så satans less på allting.
Less på att mina minnen tar över min vardag.
Framförallt!
Sedan 6:an har man legat sömnlös flera gånger i veckan.
Somnar där kring 6 snåret på morgonen,
men egentligen inte för att man är trött.
Utan ett försök att fly undan jobbiga minnen och tankar i huvudet.
Men inte ens när man sover håller tankarna käft.
Alltid ska de kommentera vad man gör och inte gör.
Värdera om de är bra eller dåligt.
Ibland kan dom kommentera samma sak flera gången,
och värdera det ena stunden till nått bra medans i nästa blir det dåligt.
Drack en appeltini denna afton.
Var jävligt god..
Skulle dock ha varit en aning kallare men men.
Kul att jag dricker på en tisdag (?)
Vad fan tänker jag med egentligen?
Tänker å andra sidan inte alls.
Har ni tänkt på hur mycket dåligt man gör för att slippa tänka på obehagliga minnen?
Förtränga känslor och tankar som enligt normen inte är accepterade?
Till exempel;
dricker
försöker tänka på annat
byter samtals ämne
skadar oss
har sex
springer
äter
spyr
gråter
slår på något/någon
skriker
lagar mat
Jaa listan kan göras lång.
Men har vi någon gång satt oss ner och verkligen tittat på vad som gör oss illa till mods?
Har vi någon gång verkligen distanierat oss från det vi känner,
och begrunda det som om det var en tavla på väggen?
Svaret kan oftast bli nej.
Och några få procent av världens befolkning svarar nog ja.
Då kommer nästa fråga.
Kan vi alltid utöva den distanieringen när nått obehagligt kommer?
Svaret är ja.
Men gör vi alltid det?
Nej
Så kontentan av det hela är,
att människor är väldigt invana i sina mönset,
vilket gör att vi oftast inte tillämpar de tekniker som i längden är mer effektfulla.
Har fortfarande ingen aning om varför jag babblar onde här.
Men de fick min uppmärksamhet denna natt.
Fuck U Sverige! Ge pengar till vård och inte kultur.. IDIOTER
Ännu en gång en ny start för min lillebror.
Jag blir bara ledsen.
I och för sig oxå förbannad.
Förbannad för att vi lägger flera jävla miljarder på kultur och massa sånt skit.
Ist för att lägga de på vård som faktiskt alla människor behöver mer eller mindre.
Vill inte att man lillebror ska behöva fara fram och tillbaka genom hela sverige,
bara för att han har en diagnos som gör att livet blir mer comlpicerat för honom så han inte förstår.
Ska han bli lidande av ett samhälle han inte kan råför att han inte kan leva i?
Nej de ska han fan i mej inte!
Men självklart så är Sverige så jävla fukkad att man har ju tur om man får fara på 3års koll till sin unge,
och att ens farmor på tep 85 bast får något att äta på äldreboeendet.
Sen är ju som sagt alla tonåringar precis lika dana.
så varför inte setta in en människa med diagnoser tillsammans med en ungjävel som är kriminell och vill få massa andra ungdomar in i skiten.
AS BRA SVERGIE!
Och jag är ledsen över att de är min lillebror,
som far kors och tvärs över hela landet som en byracka som ingen vill ha.
Ledsen över att jag är handlingsförlamad i detta fall och har ingen aning hur jag ska reagera.
Jag har träffat min bror 2 ggr på 365 dagar.
Känns ju sådär lagomt kul.
Jag blir bara ledsen.
I och för sig oxå förbannad.
Förbannad för att vi lägger flera jävla miljarder på kultur och massa sånt skit.
Ist för att lägga de på vård som faktiskt alla människor behöver mer eller mindre.
Vill inte att man lillebror ska behöva fara fram och tillbaka genom hela sverige,
bara för att han har en diagnos som gör att livet blir mer comlpicerat för honom så han inte förstår.
Ska han bli lidande av ett samhälle han inte kan råför att han inte kan leva i?
Nej de ska han fan i mej inte!
Men självklart så är Sverige så jävla fukkad att man har ju tur om man får fara på 3års koll till sin unge,
och att ens farmor på tep 85 bast får något att äta på äldreboeendet.
Sen är ju som sagt alla tonåringar precis lika dana.
så varför inte setta in en människa med diagnoser tillsammans med en ungjävel som är kriminell och vill få massa andra ungdomar in i skiten.
AS BRA SVERGIE!
Och jag är ledsen över att de är min lillebror,
som far kors och tvärs över hela landet som en byracka som ingen vill ha.
Ledsen över att jag är handlingsförlamad i detta fall och har ingen aning hur jag ska reagera.
Jag har träffat min bror 2 ggr på 365 dagar.
Känns ju sådär lagomt kul.
Splittrad
En känsla har satt sig i mig.
En känsla som jag är mycket bekant med.
En känsla av saknad, saknaden av en sedan länge förlorad vän.
Minnen spelas upp att lycka och sorg.
Saker jag aldrig trodde jag skulle sakna saknar jag nu.
Denna längtan av att spendera tid med dig.
Så som vi burkade göra.
Skratta åt ingenting.
Se en lycka tändas i dina ögon, höra hur vi skrattade.
När jag kände mig som någon för dig, när jag var någon för dig.
De kommer dagar då saknaden inte är lika stor..
Men just idag är den så stor att de gör ont.
Väldigt ont.
Önskar att vi ses igen, och då att vi känner igen varandra ♥
En känsla som jag är mycket bekant med.
En känsla av saknad, saknaden av en sedan länge förlorad vän.
Minnen spelas upp att lycka och sorg.
Saker jag aldrig trodde jag skulle sakna saknar jag nu.
Denna längtan av att spendera tid med dig.
Så som vi burkade göra.
Skratta åt ingenting.
Se en lycka tändas i dina ögon, höra hur vi skrattade.
När jag kände mig som någon för dig, när jag var någon för dig.
De kommer dagar då saknaden inte är lika stor..
Men just idag är den så stor att de gör ont.
Väldigt ont.
Önskar att vi ses igen, och då att vi känner igen varandra ♥
Bitter av att kärlek alltid ta sin egen väg!
Olyckligt kär. 
Finns det något värre än det?
Tror fan inte det...
Eller joo när man är olyckligt kär och får falska förhoppningar,
som sedan krossas av den människan man håller kär.
Önskar inte ens min värsta fiende den känslan.
Olyckligt vis har en ut av mina vänner drabbats av detta just nu.
Jag är förbannad och ledsen över hur den personen kan göra så mot henne.
Efter allt som har hänt mellan dom.
Okej de var inte tillammans men ändå.
De är inte okej!
Att få se sin vän verkligen lysa av lycka ena stunden,
och sedan se det ljuset slockna lika fort.
Der tär på en själv.
Önksar jag kunde hålla om henne och att allt det onda ska gå bort just i den stunden.
Men de är inte så enklet.
De gäller bara att finnas där oavsett när och var de är.
Och till den andra personen slå en gummiklubba i skallen och hoppas att den ändrar sig,
och ser vad den verkligen missar.
MEN DE ÄR INTE SÅ ENKELT
Hur gör man när ens vän har fått sitt hjärta krossat och boven är en annan vän?
"Mina tankar till er båda,
både dåliga och bra" - Nettan
Käft smäll
Jag har vandrat rakryggad ett tag nu.
Kännt mig bra till mods.
Men just denna natt slog ångesten ned mig.
Sparkade undan mina ben än en gång.
Jag var inte berädd på det.
Vilket gjorde slaget ännu hårdare.
Tårarna bara rinner ned för kinden samtidigt jag försöker att andas normalt...
Tänk på nått bra...
Men är jag värd att tänka på något bra?
Kännt mig bra till mods.
Men just denna natt slog ångesten ned mig.
Sparkade undan mina ben än en gång.
Jag var inte berädd på det.
Vilket gjorde slaget ännu hårdare.
Tårarna bara rinner ned för kinden samtidigt jag försöker att andas normalt...
Tänk på nått bra...
Men är jag värd att tänka på något bra?
