Käft smäll

Jag har vandrat rakryggad ett tag nu.
Kännt mig bra till mods.
Men just denna natt slog ångesten ned mig.
Sparkade undan mina ben än en gång.

Jag var inte berädd på det.
Vilket gjorde slaget ännu hårdare.
Tårarna bara rinner ned för kinden samtidigt jag försöker att andas normalt...
Tänk på nått bra...
Men är jag värd att tänka på något bra?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0