Bitter av att kärlek alltid ta sin egen väg!
Olyckligt kär. 
Finns det något värre än det?
Tror fan inte det...
Eller joo när man är olyckligt kär och får falska förhoppningar,
som sedan krossas av den människan man håller kär.
Önskar inte ens min värsta fiende den känslan.
Olyckligt vis har en ut av mina vänner drabbats av detta just nu.
Jag är förbannad och ledsen över hur den personen kan göra så mot henne.
Efter allt som har hänt mellan dom.
Okej de var inte tillammans men ändå.
De är inte okej!
Att få se sin vän verkligen lysa av lycka ena stunden,
och sedan se det ljuset slockna lika fort.
Der tär på en själv.
Önksar jag kunde hålla om henne och att allt det onda ska gå bort just i den stunden.
Men de är inte så enklet.
De gäller bara att finnas där oavsett när och var de är.
Och till den andra personen slå en gummiklubba i skallen och hoppas att den ändrar sig,
och ser vad den verkligen missar.
MEN DE ÄR INTE SÅ ENKELT
Hur gör man när ens vän har fått sitt hjärta krossat och boven är en annan vän?
"Mina tankar till er båda,
både dåliga och bra" - Nettan
