Flugskalle

Ännu en gång sömnlös med minnen.

Fattar egentligen inte vad det är med mig.
Är bara så  satans less på allting.
Less på att mina minnen tar över min vardag.
Framförallt!

Sedan 6:an har man legat sömnlös flera gånger i veckan.
Somnar där kring 6 snåret på morgonen,
men egentligen inte för att man är trött.
Utan ett försök att fly undan jobbiga minnen och tankar i huvudet.
Men inte ens när man sover håller tankarna käft.
Alltid ska de kommentera vad man gör och inte gör.
Värdera om de är bra eller dåligt.
Ibland kan dom kommentera samma sak flera gången,
 och värdera det ena stunden till nått bra medans i nästa blir det dåligt.

Drack en appeltini denna afton.
Var jävligt god..
Skulle dock ha varit en aning kallare men men.
Kul att jag dricker på en tisdag (?)
Vad fan tänker jag med egentligen?
Tänker å andra sidan inte alls.

Har ni tänkt på hur mycket dåligt man gör för att slippa tänka på obehagliga minnen?
Förtränga känslor och tankar som enligt normen inte är accepterade?

Till exempel;

dricker
försöker tänka på annat
byter samtals ämne
skadar oss
har sex
springer
äter
spyr
gråter
slår på något/någon
skriker
lagar mat

Jaa listan kan göras lång.

Men har vi någon gång satt oss ner och verkligen tittat på vad som gör oss illa till mods?
Har vi någon gång verkligen distanierat oss från det vi känner,
och begrunda det som om det var en tavla på väggen?

Svaret kan oftast bli nej.
Och några få procent av världens befolkning svarar nog ja.

Då kommer nästa fråga.
Kan vi alltid utöva den distanieringen när nått obehagligt kommer?
Svaret är ja.

Men gör vi alltid det?
Nej

Så kontentan av det hela är,
att människor är väldigt invana i sina mönset,
vilket gör att vi oftast inte tillämpar de tekniker som i längden är mer effektfulla.


Har fortfarande ingen aning om varför jag babblar onde här.
Men de fick min uppmärksamhet denna natt.