:3
Känner ju verkligen att jag var as taggad på livet sist jag skrev.
och jag kan vara ärlig med att säga att jag inte har mått bra de senaste 2 ½ månaderna.
Men i fredags kändes det faktiskt som att jag börjar komma lite lite uppåt igen ^^
Satt på bussen påväg till Emil och Tonia och plötsligt från ingenstans så började jag le.
Ett riktigt stort fett jävla leende.
Samtidigt som någonting släpte och att jag vart 10 kilo lättare - jag kunde andas ut.
DEN känslan har jag verkligen saknat.
Självklart är inte allt guld och gröna skogar.
LÅNGT ifrån.
Men dagarna känns lite lättare nu iaf.
Vilket är en början :)
Rå sexig bild sen några veckor tillbaka xD
neråt
Uppsala
balans?
Mår en aning bättre idag
än inatt/morse..
Men fortfarande helt åt helvete.
Jag är less på att må såhär.
Less på att säga upp kontakten med människor som jag mår bra av,
bara för att jag själv inte känner mig värd att ha sånt runt omkring mig -.-
Pratade iaf med Majja idag lite på fb.
Vilket känns awesome!
(Snackade i tel igår med henne oxå i typ 1 och enhalv timme. <3)
Den människan är guld värd.
Blir kanske att dra ner till Stockholm nästa torsdag för å träffa henne :)
Sist var ju i juli xD
Nu har jag inget annat å säga mer än att jag är hungrig.
Ett Beslut
Trodde jag aldrig skulle må så dåligt över att vända om för en människas bästa...
Att ta de beslutet...
Backa för att människan i fråga förtjänar folk som mår bra eller iallafall okej i dess närvaro.
Jag kan inte hålla upp det måttet nu.
De är för mkt skit i mitt psyke.
Vet inte hur många tårar jag fällt sedan dess.
En människa jag knappt känner men som jag klickar så otroligt bra med.
Att självmant backa...
Eller självmant och självmant.
Mitt psyke tvingar mig till det.
Men jag vet att det är för de bästa.
På ett sätt är de väl bra att vi inte känner varann så jätte bra.
De gör det mindre smärtsamt..
Det är en liten tröst.
Varför kan jag inte släppa in nytt folk fullt ut?
Att släppa in dem halft skadar mer...
De är lättare med folk som känt mig ett jävla bra tag. S
om Snooris eller Nellie.
Framförallt Nellie.
Men hon har sett den delen av mig som fanns innan mitt psyke började kana ner för.
Varför kan jag inte visa de bra och samtidigt de otroligt dåliga för nya människor.
Blir så arg på mig själv.
Men fanförallt ledsen och besviken.
Besviken för att jag verkligen trodde att jag började komma ordentligt på fötter.
Men sen var de nått som hände...
Vad vet jag inte.
Mer än att de vart ett jävligt fett bakslag...
Jag vill kunna ta de jag vill ha.
Känna att jag är värd det.
Känna att jag hör hemma.
Men just nu känner jag mig bara ivägen.
Jag kände mig hemma - med dem, med denna.
Men jag var/är inte värd det!
och de är en tidsfråga innan jag själv blir less på mig själv.
Jag vill ha en förändring.
Nått litet iaf. Som håller sig kvar.
Som ger mig motivationen att fortsätta kämpa för de jag på nått vänster är berättigad till.
En situation kanske... Som jag altid brukar få panikattacker av eller ångest.
Men som helt är borta.
Att jag aldrig får det igen..
Kanske för mkt begärt?
Jag vet bara att om jag snart börjar nå gränsen att jag själv blir less på mig själv.
Hur många av mina vänner har inte redan blivit det?
Och det gör mig rädd....
Önskar att jag kunde ha det jag inte kan ge nu.
Saknar redan dig
nu så
okej fuck it.
Jag mår inte alls bra just nu.
jag fallar bara längre och längre ner i min fucking jävla svacka hela satans tiden.
Allt är upp och ner.
Psyk rullar tummarna - iaf läkarna.
Min psykolog är awesome och kämpar varje dag med mig.
Dag ut och dag in.
Fattar inte att han inte blir less oO
Jag skulle ju ha backat för länge sedan.
Myndigheterna är ju bara å kasta i soporna.
De fuckade upp min ekonomi så 3800 kr mindre i 2 månader till.
Tack vara härliga A - kassan.
Tvingad till arbetslöshet på grund av mitt hjärtfel.
Och tvingad till jobb (som jag inte klarar av) för annars blir jag vräkt.
Humöret är inte alls på topp..
Gått upp i vikt som bonus på allt.
Nästa vecka har jag totalt strypt matintaget.
Vilket jag taggar jävel för!
Nått annat trevligt vetande?
Självskadebetteende i alla dess former dagligen,
så jag faktiskt har energi att stiga upp på morgonen :D
Hurra för psykisk ohälsa!
medicin och inlagd?
Skit sak samma.
Sätter vasst mot huiden och gör fula äckliga ärr.
Tittar på de små söta strecken på armarna och inser att de är för fina för mig.
Groteska ärr måste de vara,
De beskriver synen som jag har på mig själv.
HAHAHAHHAHAHA
Låter som nått jag kunde skrivit när jag var 14 xD
Seriöst Nettan skärp dig.
Mitt huvud sprängs!
tycker DU kan dra åt helvete.
Börjar sakta strypa matintaget igen vilket känns awesome.
Har raderat ännu mer folk ur mitt liv.
Vissa som jag skiter banka fan i och andra som jag helt enkelt inte är värd att ha att göra med.
Annars är livet på topp. awesome inneboeende <3
En fråga
Är det för tidigt för en fika?
...Du vet vem du är...
rysningar
en helg!
Drama på hög nivå igår kväll så Nettan vart less och drog med Nikke och söp.
Fett lyckad kväll.
Där under natten löste sig lite av dramat så de var nice.
Bio idag Percy Jackson och monsterhavet.
Nikke är då för söt <3
Har inget annat att säga just nu.
Ner än att Keltu är påväg hit och Buskas kommer oxå och spenderar natten här.
Lite random
Konstogt nog mår jag någorlunda bra oO
Jag och Nikke ;)
Jag är så glad att jag skulle kunna skjuta skallen av någon
HELT - JÄVLA - OTROLIGT - !
Kan inte beskriva med ord vad jag känner just nu.
De är så skratt retande att jag blir galen på mig själv.
10 år framåt och om de är som nu.
Då kan jag komma på mina bara knän å säga att jag hade fel.
10 år är en jävla lång tid.
Hihihihihi xD
Michelle - Men de känns inte rätt att jag får cigg av dig jag har inga pengar... :(
Nettan - Du kan ju betala i natura ;)
Michelle viker sig av skratt xD
Jag och hon är ju bara för mkt.
Helt fucking underbart <3
Kom fram kom fram
Vars du än är
Du kan inte gömma dig
Du kan aldrig gömma dig!
Vi hittar dig ändå vars du än flyr
lilla fanskap!
Till minne av Peter
Vissa förtjänar smärta och andra inte.
Men du förtjänade det då fan inte!
Varför ska de finaste och mest godhjärtade människor få den största smärtan?!
Är så arg och så ledsen på samma gång.
Kunde de inte varit någon annan än du?
Att du gått på skogsvandring, yrat bort dig och ingen ström på mobilen?
Varför just du.
Begravningen vi höll för dig var så sjukt fin.
Hoppas du såg den och insåg att de är så sjukt många som älskar dig och saknar dig.
Vi är lyckliga att du inte behöver känna smärta längre och hoppas att platsen du är på är fett chill.
En vacker dag kommer vi ses igen och då kommer vi skratta ihop <3
Vila i frid älskade vän
några tankar
Har ine mkt att säga mer än att jag är nere i en svacka och har varit här ett jävla bra tag nu.
Börjar bli en aning irriterad på det.
nekande efter nekande om och om igen.
Vet inte hur mkt jag pallar egentligen.
Hur svårt är de att få krypa upp i någons famn för en kort stund och få känna trygghet?
Fänglsad i mitt eget mörker.
Ingen kan ta sig in och
hur mkt jag än sliter och river
så kommer jag själv inte ut
Tankar till dig
Vet inte hur jag ska skriva eller nån ting.
har så mkt tankar i huvudet som vill ut,
men finner inte orden till hur jag ska bilda meningar och en text som löper samman.
Jag kommer nog alltid att sakna dig
Mer eller mindre.
Nu har jag kommit i en period då jag faktiskt pratar om vad du och jag vart med om tsm.
Har inte gjort det på 2 år.
Visst har jag nämnt lite, men inte så här mkt.
Hur det var den där natten i strömbäck för nu lite mer än 6 år sedan.
Den där natten
Hur allt vart magiskt
Det finns inga tvivel om att jag saknar att kunna ringa dig - höra din röst på andra sidan.
Men de började jag sakna långt innan det hände.
Jag undrar om vi någon gång kommer att lära känna varandra på nytt.
Kunna skratta ihop
Och vara lyckliga för varandra.
jag vill att den dagen ska vara nu.
Men jag vet att vi har en lång väg att gå.
Om vi ens kommer dit.
Men andra sidan av mig är rädd. för OM den dagen kommer.
Vad händer om det inte alls går bra.
Kommer allt vi byggt upp nu stå kvar?
Du vet varför jag tvekar. och jag tror de är samma anledning som du.
Du och jag vet svaret på varför vi avvaktar
Vill bara att du ska veta att jag saknar dig.
Att jag slänger en tanke till dig då och då
(nu på senaste varje dag)
å önskar dig all lycka och att du mår bra
en lättnad
blöh... lite ilska
Känns som att hela jag går sönder inuti bit för bit...
Jag är så jävla förbannad på dig och ledsen...
Samtidigt om jag älskar dig så fruktansvärt mkt.
Skrattar åt mig själv som trodde på att de skulle bli du och jag bara jag började må bättre som du sa.
8 månader senare efter att ha slitit upp de förflutna så vart de inte bättre.
De blev värre.
Mig att skylla på för mkt ja... Men inte allt.
Jag borde inte ljugit för dig den där gång för 8 mån sedan.
Just nu vill jag bara spy ut allt du gjort mot mig.
Sätta en kula i pannan för att radera de fina minnen jag har med dig.
Vad du fick mig att åstakomma.
Bara för att de gör så ont.
Just nu kan jag inte se varför jag ens gjorde de.
Jag kan inte känna glädje i att jag faktiskt vart bättre.
Bara för att jag inte ser ett värde i det längre.
Jag vill vara glad för att de fanns någon som fick mig att vilja må bättre, och kämpa för det.
Men kan verkligen inte de nu.
Men allt är inte pest å pina i mitt liv just nu.
Det en människa som har gjort de lite lite lättare vissa stunder.
Och den människan trivs med mitt sällskap.
Trots mina konstiga intressen och lite andra grejer som inte är fullt normalt.
De är en liten tröst.
Den dagen - då kommer hela jag gå sönder
Vem fan försöker jag lura?
Hela mitt liv är skit just nu.
Jag kan låtsas vara glad.
Fungerar ganska bra.
Men kom igen va?
Jag är ett vrak just nu.
Helt ärligt
karusell i mitt eget huvud
Har inte skrivit så mycket på senaste.
För det första är de för att jag har haft fullt upp med att leva hela sommaren fullt u,t
ist för att sitta fast vi den dator.
De andra är för att jag har tappat flytet med att skriva.
Allt jag skriver blir fel, kommer inte ur rätt.
Vilket de förvisso inte gör nu heller.
MEN eftersom att jag inte kan spela in videor nu eftersom Danne sover så försöker jag skriva.
Under tiden jag varit lite off från bloggandet har jag insett en sak..
Som är så otroligt skamligt jag jag inte kan beskriva med ord.
Varför i helvete är folk så jävla elaka med varann?
Jag menar klanka ner på folk beteende är en sak... Men utseende?!
WTF? Visst att man kan tycka dvs saker om folk, fine.
Men kasta de rakt i ansiktet på dem?
Ett betteende kan man ända på men utseendet? (visst med nog mkt pengar)
Och är de en sak som jag lärt mig är
- om du hör en sak nog ofta så tror man på det till slut -
Jag har haft folk som jag brytt mig om otroligt jävla mkt,
och dessa personer har fått veta MINA brister som jag ser på mig.
Att de sedan slänger i ansiktet på mig att de inte duger osv.. De tar.
OCH
Under tiden jag inte varit här. Har jag haft mina toppar och dalar.
Under tiden jag var i min svacka vart jag även sårad.
Att bryta alla ben i kroppen hade känts mindre - tro mig.
Under den tiden valde jag en handling med flit.
Korkad handling för visso - ja
Men jag fick de resultat jag var ute efter.
De var jag som kastade sten i mitt eget glashus.
De är fullt med sprickor i det.
En liten stöt till kommer de rasa.
Fick och får ta konikvenserna av det de vet jag om.
1 chans kvar på mindre än en vecka innan jag blir inlåst.
Och nu vart jag helt plötsligt förbannad oO
På vad och hur kan jag faktiskt sätta fingret på.
Det är sånna där små saker som faktiskt tar mer än de större.
Jag är arg,ledsen och sårad på samma gång.
Samtidigt som jag tycker att de är så patetiskt så de inte finns.
Jag är kluven i mina känslor och handlingar.
jag vet vad jag vill.
Och accepterar de jag inte kan få.
Bortsett rån känslo drama i mitt eget huvud.
Så är jag livrädd.
Ett test som jag inte vågar ta.
På grund av resultatet jag kan få av det.
Antingen positivt eller negativt.
Oavsett vad det blir är jag rädd.
Psyk imorgon
Psyk på tisdag
Mitt liv gick just från toppen till botten till under ytan någonstans långt där nere.
Av mina handlingar
som jag på inga omständigheter ångrar.
Du ville - Du fick
hejja!
tankar om minnen
Vad fan äre med mig? oO
Jag känner verkligen inte igen mig själv längre...
När något sånthär händer så brukar jag typ skaka ch springa å skära upp mina armar och sedan må skit i en vecka eller två.
Denna gång så stod jag å skrek, fällde några tårar å slog in knytnäven iväggen...
Sen var de över.
Asså jag vet inte om de är en förändrig til de bättre...
Men jag får ju inga fler ärr
Tankar snurrar som ett jävla sär i huvudet just nu.
Ena sidan av mig önskar bara att du var så jävla full och ville få mig i säng,
och de var därför du sa de saker du sa.
För att senare vakna upp med fetaste ångesten.
De skulle kännas så fruktanskvärt mkt bättre med tanke på historien vi har..
Medans den andra sidan hoppas på att du menad det och att du har mognat.
Jag vet inte vad jag vill...
Lära känna dig kanske?
Käka mango och hallon sorbet, klunka kaffe samtidigt som vi lyssnar på musik.
Eller låta allt gå tillbaka till de normala.
Inget nr av dig... Bara minnen om hur de var för några år sedan.
och förhoppningen om att vi nån gång kanske snackar med varandra...
Minnet sitter kvar.
Och jag har ingen aning om jag ska gilla det eller inte.
