Flugskalle

Känner ju verkligen att jag var as taggad på livet sist jag skrev.

och jag kan vara ärlig med att säga att jag inte har mått bra de senaste 2 ½ månaderna.

Men i fredags kändes det faktiskt som att jag börjar komma lite lite uppåt igen ^^

 

Satt på bussen påväg till Emil och Tonia och plötsligt från ingenstans så började jag le.

Ett riktigt stort fett jävla leende.

Samtidigt som någonting släpte och att jag vart 10 kilo lättare - jag kunde andas ut.

DEN känslan har jag verkligen saknat.

 

Självklart är inte allt guld och gröna skogar.

LÅNGT ifrån.

Men dagarna känns lite lättare nu iaf. 

Vilket är en början :)