blöh... lite ilska
Känns som att hela jag går sönder inuti bit för bit...
Jag är så jävla förbannad på dig och ledsen...
Samtidigt om jag älskar dig så fruktansvärt mkt.
Skrattar åt mig själv som trodde på att de skulle bli du och jag bara jag började må bättre som du sa.
8 månader senare efter att ha slitit upp de förflutna så vart de inte bättre.
De blev värre.
Mig att skylla på för mkt ja... Men inte allt.
Jag borde inte ljugit för dig den där gång för 8 mån sedan.
Just nu vill jag bara spy ut allt du gjort mot mig.
Sätta en kula i pannan för att radera de fina minnen jag har med dig.
Vad du fick mig att åstakomma.
Bara för att de gör så ont.
Just nu kan jag inte se varför jag ens gjorde de.
Jag kan inte känna glädje i att jag faktiskt vart bättre.
Bara för att jag inte ser ett värde i det längre.
Jag vill vara glad för att de fanns någon som fick mig att vilja må bättre, och kämpa för det.
Men kan verkligen inte de nu.
Men allt är inte pest å pina i mitt liv just nu.
Det en människa som har gjort de lite lite lättare vissa stunder.
Och den människan trivs med mitt sällskap.
Trots mina konstiga intressen och lite andra grejer som inte är fullt normalt.
De är en liten tröst.
Den dagen - då kommer hela jag gå sönder
Vem fan försöker jag lura?
Hela mitt liv är skit just nu.
Jag kan låtsas vara glad.
Fungerar ganska bra.
Men kom igen va?
Jag är ett vrak just nu.
Helt ärligt
Kommentarer
Trackback
