!!!!!
Tredje dagen jag är hemma från jobbet av psykisk ohälsa...
Tårarna kommer och går hela tiden..
Ena stunden kan de bara sluta men komma lika fort.
Är bara fittigt äckligt irriterad på mig själv som aldrig kan göra någonting rätt.
Hade hoppats på att vara på jobbet iaf en hel månad utan massa avbrott.
men va fan händer?
Nää klarar int av att ens gå till jobbet idag.
Sömntabletter hjälper int ett skit.
panikattacker kommer ta me fan hela tiden.
bara för att jag har 3000 olika saker i luften samtidigt.
jag vet ingenting just nu
helt ärligt så ser jag min framtid väldig långt bort
Helg
Shit!
Helgen har gått snabbt, och inte lika turbulent som förra...
Känns konstigt oO
I fredags vart de fika med Ida på waynes...
Och våra vänner var ju sååå snälla.
My, Tina och Jessica tyckte att de skulle sitta vid ett annat bord,
så jag och Ida kunde lära "känna" varann lite bättre. x)
Lol, trodde jag och hon skulle dö.
.
Kaffet var gott och vi skratta en jävla massa.
Det vart som så att hon sov hos mig med :)
Känns otroligt skönt att vänner ställer upp som sagt.
Har haft problem med att sova själv efter allt som hänt... :/
Haha dock vart de kanske inte riktigt som planerat x)
Hade ingen aning om att Emil å Tonia skulle ut på krogen.
Så när vi väl kommer hem där vi kvart i 10 så tycker Tonia att jag ska förfesta med henne, samt Ida...
Men hon var int taggad..
Så jag sitter å chill dricker öl med Tonia och berättar massa flummiga grejer,
och ida står bara å tittar och funderar på vars fan hon har hamnat xD
Tycker lite synd om henne >.<
Var som int tänkt att vi skulle vara SÅÅÅ flum...
Vi brukar inte vara så flumm iaf.
Natten spenderades med film ^^
Tills folket kom hem och var dyng rak.
Tonia for på efterfest medans Emil tyckte de var trevligare att snacka med jag och Ida,
Ida hade iaf turen att kunna somna,
medans man själv vacker fick hålla sig vaken till halv sex med en prat glad Emil :P
Lördagen var seg som fan!
Vakna där vid 3 om att Ida håller om en i sömnen..
hon är ju bara för söt <3
Sedan drar man till stan och käkar glass...
Drar sedan till My med Moa och chillar där.
far hem vid halv 3 och inser att man har glömt mobilen hos My..
Riktigt lyckat! >.<
Söndagen..
Vaknar 13:45 alltså 45 min senare än vad jag egentligen ska vara i stan SENAST.
För att få min mobil...
Kastar på mig kläderna, borstar tänderna och drar till bussen.
Kommer till stan halv tre.
Byter buss till My, stå utanför henne i 20 min innan jag blir less och drar tillbaka till stan.
Går omkring och försöker hitta nån som har Mys telefon nr och faktiskt pengar på telefonen oxå..
Hittar Anders.
Ringer My - inget svar...
Ringer Moa - hon svarar :D
Får min telefon en timme senare :D
Träffar Emilia lite snabb oxå :)
Sen drar man hem och chillar.
Just nu är jag så satans trött att de finns inte.
Denna månad ska jag inte vara borta från jobbet någonting! :D
Önska mig lycka till..
Shit.. Hoppas verkligen jag klarar det.
För mitt psyke är verkligne på botten....
Men om jag klarar det här så klarar jag allt ;)
"Fy fan vad jag saknar dig!
De blir jobbigare och jobbigare för varje dag..
Trots alla vänner som har sovit hos mig så finns din doft kvar i sängkläderna..
Håller om kudden och tänker på dig.
Fäller en tår och tänker på allt som vart.. och att som kunnat vara..
jag saknar dig så! <3"
...Väntan är oändlig...
-
Än en gång legat sömnlös denna natt.
Jag vet mkt väl vad det beror på.
Ångest över vad jag gjort och inte gjort.
Tidsfördrivet denna natt har varit att rengöra spisen, duschat och fixat tvätten till idag.
Shit orkar verkligen int de här!
Ian ligger i sängen och snarkar sött.
(dock inte lika högt som jag)
Är glad att jag har vänner som ställer upp i stunder som denna..
Utan dem hade jag nog fuckat upp mig själv totalt.
Vad dagen har att bjuda på är tvätta tills kl 10 denna morgon.
sedan in till stan och bli fattig.
Dricka kaffe med Ida :)
sen får vi ser vad som händer.
Kanske Ida skulle sova här... men får se....
Vet iaf att kaffe kommer bli riktigt härligt!
Speciellt från waynes.
Planen är som såhär.
Att jag ska jobba med mig själv som satan!
Och jaga på psyk så in i helvete.
Jag kan inte vänta längre och jag accepterar inte längre.
Om inte får jag vacker ta den jävligt dåliga vägen till behandling.
Om de inte räcker att tjata på de...
Jag hoppas dock att de inte behöver gå så långt.
Tankar till brud
"Jag står kvar,."
Läs och tänk efter själv. JAG GJORDE ALLT
Fy fan vilket jävla natt!
Värre än på länge kan jag lova.
Efter att jag hade vakat hela jävla natten och dagen igår var man ju något slut när man kom hem...
Jag sov 2 timmar för sen väckte tonia mig om att jag skulle äta.
Sen gick det bara nerför.
Pratade med vänner om allt som har hänt kring en viss brud,
försökte bolla idéer och komma fram till en lösning, iaf en provisorsik...
Men de slutade med ångestattack och tårar.
Lyckades faktiskt somna ca 20 minuter.
Men vart väckt av bruden, sen tog de hus i helvete!
Tydligen fick jag inte skriva ut vad som helst på min blogg.
Just för att nu hade tydligen hennes ex sett vad jag skrivit och hon tolkade det som att jag och hon var tsm?
Asså ursäkta men TA REDA PÅ FAKTA INNAN DU SPÅRAR kvinna!
Så tydligen hade jag förstört de mellan dem pga min blogg..
Men ärligt så är hela de där kaos och drama så om de inte hade varit jag hade de väl varit en räkning eller nått. Fattar fortfarande inte varför hon är sur på mig.
Hon visste om att man måste vara äckligt jävla tydlig med mig.
Jag vet att jag är 20 men ibland måste man snacka med mig som en 2 åring för att de ska gå in i huvudet på mig.
VILKET JAG SA till henne redan när vi börjarde skriva med varann.
Och just ja... Lackade inte ditt ex då oxå? ehh JO.
Ser du inte mönstret i henne beteende eller äru blind?
Du säger till mig att en gång ex alltid ex. och ändå så ska du försöka men henne igen?
Förlåt om jag skrattar men är så jävla shockad.
Du har mage att säga till mig att jag har dubbel moral men du har inte tittad dig själv i spegel heller.
För de där är jävla dubbelmoral.
Jag tror inte du lyssnade ett jävla skit på vad jag sa till dig igår.
Därför skriver jag ut min frustration här.
För om de int är du som läser de så äre ditt ex så oavsett vad kommer du få reda på det förr eller senare.
Jag blir bara så less!
Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag har gjort med dig.
ALDRIG NÅGONSIN.
Men jag har inte haft så mkt drama med någon annan och inte så mycket bråk med någon annan.
De var tep de som vårat förhållande gick ut på...
Om vi inte bråka eller hade kaos runt omkring oss så hade vi sex.
De var krävande och så fruktanskvärt jobbigt för mig, efter som jag redan var psykiskt instabil.
Men jag tannade, just för att jag älskade dig och de kommer gå bättre.
Men nu ser jag att de skulle fortsätta såhär.
Om du inte lackade på att jag tydligen hade känslor kvar för Emilia så var det Thimea.
Och om de inte var dem.
Vare för jag var bitter,
och om inte de var det för att jag pratade för mkt om mina ex
(okej där håller jag med de gjorde jag, MEN jag ändrade mig)
och om de inte var de så var de över mitt självskadebeteende.
Du var aldrig nöjd med mig!
Du klagade på att jag hade för mkt krav på dig.
de enda kraven jag hade var:
*säg till om du ligger med någon, jag behöver inte veta namn bara att du har legat.
*testa dig
* ligg inte med dina ex som du haft under de senaste året.
* kvalitetstid... någon tim per dag eller nått.
och DE kunde du inte ens hålla.
Du vart irriterad på att jag hade för mkt krav på dig.
och att i början sa jag att de skulle bli kravlöst.
Men vem fan lever i en fantasibubbla om inte du?!
I ett förhållande måste man ha krav så de ska fungera!
och vi var tsm.
Om vi hade varit kks eller vad fan som helst så skulle jag aldrig sagt de kraven.
och de krav du hade på mig:
*sluta dirr med ditt självskadebeteende
*prata int om dina ex
*lär dig lyssna och ta åt dig om de man säger
*lär dig hantera din sjukdom.
Jag ändrade mig.
De vart en förändring dag för dag.
Men att ändra på sig själv helt och håller går inte bara på en vecka lilla du!
och jag kunde göra sne steg på vägen.
Men du tror ju tyligen att jag är ett jävla underbarn som aldrig gör fel,
och att jag ska göar rätt redan från början?
För minsta lilla sne steg jag gjorde så tog de hus i helvete och du ville inte ha nått med mig att göra.
Jag är fan bara mänskig jag med, med mina fel och brister.
Jag gör iaf om och gör rätt.. Ibland tar de ett tag innan jag fattar men jag ändrar mig iaf.
Du har bara krav på krav på krav, ochde är stora krav.
Jag visste att de skulle bli en kamp men jag trodde skulle ha överseende om jag trampade snett...
För de är trots allt jävligt stora saker du bad mig om.
Du vill inte ha kontakt med mig. FINE.
Dörren står öppen för dig om du vill ha kontakt med mig någon gång.
Jag älskar dig så otroligt mycket. och de kommer jag fortsätta göra ett bra tag till.
Du fick mig helt även med allt kaos.
Men om du inte klarar av mig nu.... Så kan vi inte ha kontakt.
För jag klarar inte av att höra att vad jag än gör så är de fel eller inte bra nog.
När jag har fått de verktygen att jag kan hantera de.
Då kanske vi kan snacka.
Men de är upp till dig.
du är värd så mkt bättre, än den där kvinnan.
Jag säger inte att jag är bäst.
Men jag är ta me fan bättre än henne.
Hur många gånger har int jag försökt tack vare dig?
Krille såg fan en förändring på en vecka!Kanske inte så stor. Men en början.
och vad fan har hon gjort för att ändra sig?
INGET hon Blir bitter å spårar på allt och ingenting.
Men de är jag som får ta skiten.
Hör du hur de låter?
Du säger att jag bara har lekt med dig.
Använt dig som en boytoy.
Så har de aldrig varit.
Jag älskar dig och har alltid gjort.
Folk runt omkring ser det.
Utom du.
Du vet inte vad ordet älskar betyder.
Du kastar de till höger och vänstet.
men jag kämpar ändå. du är min själsfrende.
Oavsett om du ser de eller inte.
Öppna¨ögonen L !
och inse att vi kan klara det här.
Du måste oxå bara börja arbeta.
Det som får avsluta detta inlägg är
Jag Älskar Dig
Glad? :/
Känns som att jag håller på att mista henne...
Att allting bara går åt ett håll och de är åt skogen....
Vad jag än bevisar känns de som att jag inte gör det tillräckligt.
Idag vart de för mycket. Bröt ihop på jobber och grät i 2 timmar.
Fick äntligen en stund för mig själv idag på jobbet.
Stod och torka borden och tänkte på all jävla smärta jag har orsakat dig....
Mina tårar börja rinna och jag kunde inte hejda dem..De bara fortsatte...
Jag börja skaka och viskade tyst ditt namn.
Hatar mig själv så fruktansvärt mycket.
Hur fan kunde jag göra nått sånthär mot en sådan underbar människa som du?!.
Några ungar kommer fram till mig och lägger försiktigt deras lilla hand på min och frågar varför jag är ledsen...
Jag ler åt dem och förklarar att tjejen jag är kär i.. Har jag gjort illa....
Men hon har inte ont på kroppen utan ont i hjärtat.
Och att hon är väldigt ledsen på mig...
Och därför blir jag också ledsen...
Deras stora ögon ler smått åt mig och säger att de kommer lösa sig...
Sedan går de där ifrån... med blicken mot mig...
Än en gång börjar tårarna rinna ännu mer.
Hur fan kan jag förklara för folk hur jävla illa jag tycker om mig själv för de jag gjort?
Vill inte ens kolla mig i spegeln, för jag skäms så...
Försöker att samla mig gång på gång men tårarna vägrar sluta.
Om jag kunde så skulle jag visa dig hur mycket jag ångrar mig för de jag gjort mot dig.
Ingenting jag har sagt har hjälpt...
För min röst är känslokall och blicken tom...
Men om du kunde sett mig idag.
Så skulle du förstå... Att den smärta du har... Den delar jag med dig.
Är de såhär du vill att jag ska känna?
Så som jag kanske har fått dig att känna?
Du lyckades
Men jag ger inte upp.
Säger det igen.
Jag älskar dig och de är dig jag kämpar för.
Oavsett om du lyssnar,ser eller tror på det.
Äre min sanning...
och den enda sanningen
Livet i 190!
Så mkt som händer runt omkring mig just nu så ni anar inte.
Vet varken upp eller ner just nu. Känslorna om allt är kluvna.
Utom kärleken till en viss brud. Även om hela den situationen där är helt fuckad.
Även om de är jag som har orsakat det så äre jävligt drygt.
I ett försök att samla tankarna så städade jag hela lägenheten... Vart inte kolkare över de.
Inte ens te hjälper! oO och då äre illa.
Så mkt krav fastän de inte är nått mellan oss?
Hmm... Vette fan om hon göre för att se hur långt jag är villig att gå med henne,
så hon testar mig på det sättet. Och ärligt.
Jag kan gå hur långt som helst för den bruden,
för de är henne jag vill ha och kämpar för att få tillbaka.
Eller gör hon bara det här för att såra mig, för att visa hur mkt jag sårade henne...
Jag vet inte... Kanske är hon bara jävligt rädd att släppa in mig igen, för att inte bli sårad igen.
Så kluven vars vi är och vars vi inte är.
Jag vet att jag har gjort så jävulst mkt fel... Mer än vad som egentligen är okej...
Men jag är människa med fel och brister precis som alla andra. och ibland gör även jag fel.
Jag vet att jag har gjort mycket fel. De är jag fullt medveten om.
Men mkt har att göra med min bakgrund... Jag skyller inte ifrån mig, för jag får stå för mina handlingar.
Men jag försöker bara förklara.
Och jag vet att de som hände mig när jag var liten har ett så stort övertag av mig idag att jag verkligen sumpar alla chanser. Därför har jag även börjat jobba med den dubbelt så hårt nu.
För de kan inte fortsätta. Jag skadar andra i min omgivning bara för jag inte vet hur jag ska bete mig.
Jag är kluven i mig själv ena stunden är jag den 20åringen jag faktiskt är medans i nästa är jag den där 5-6 åringen som är liten,rädd sårad och mobbad. Och det ställer till problem.
De vet jag !
Och inte vart jag kokare av det här heller.
Fick veta lite grejer när jag var på psyk idag vilket inte gjorde mig gladare.
De enda jag vet är att de hittar nog ett sätt att fixa mig...
Eller iar verktygen till jag jag ska fixa mig själv.
För just nu är jag handlingförlamad gånger 1000.
Så helvetes mycket skit runt omkring mig nu så gaaah!!!
Borde förövrigt gå upp i vikt. för de här är ju bara äckligt.
Tankar till brud
"You can arrest me baby, I don't wanna leave
Lock me up, throw away the key
I don't care if I'm in trouble deep"
Lock me up, throw away the key
I don't care if I'm in trouble deep"
Kram på folket ♥
Bära eller Brista
Helgen har varit turbulent... Så sjukt mycket också!
Lördags natt fick jag telefonsamtal av bruden jag älskar.
Visste inte vad jag skulle göra eller vad jag skulle säga.
Jag var i shock.
43 minuter senare efter hon hade kickad.
Visste jag att om jag inte far med första bästa buss upp till Luleå kommer jag miste henne.
De får bära eller brista helt enkelt.
Mina vänner lånade ut pengar.
Så kl 5 på morgonen vandrade jag mot busstationen från Ålidhem.
Kunde inte sova eller göra nått... Mer än att bara skaka...
Ångest upp över öronen för jag visste att risken fans att jag skulle förlora henne helt.
Väl i Luleå tar de ett tag innan hon kommer till stan.
Hon var inte alls glad över att se mig.
Medans jag själv höll på att svimma av lycka och ångest.
Kunde knappt säga ett ord när jag satt framför den vackraste människan på hela gjorden.
Bilder i mitt huvud spelas upp...
Över alla de gånger jag har sårat henne..
Lyckas få fram lite ord iaf.. Men ingenting hängde tep ihop...
Herre gud vad jag försökte få fram de jag verkligen ville säga.
Men de enda som kom i huvudet är
"sumpa inte det här nu!" och "fan vad jag vill kyssa människan!"
Lämnade henne sedan med sin bästa vän,
mitt brev jag hade skrivit till henne och påsen med hennes grejer...
När jag vandrar mot busstationen blir jag alldeles tårögd...
För jag var inställd på att de var sista gången jag fick se henne.
Den människa som gjorde mig hel..
Ångrade inte att jag for upp.
Fick acceptera att de bar eller brast.
Men nått händre...
Jag fick en sista chans,
EN sista!
Trodde jag skulle spricka av lycka!
Den chansen håler jag hårt i.
Aldrig någonsin kommer jag släppa denna människa igen.
Om de så tar 100 år som kommer de bli hon och jag...
Vänder på klacken och går mot henne igen..
Hjärtat i hundra 90, ser henne på håll... Vill rusa fram till henne och slänga mig i hennes armar ingen...
Men är för nervös för att göra minsta fel... så jag chillar.
Sen är jag äntligen i hennes famn igen!
Vi håller om varann hårt...
Och jag vet att jag aldrig vill släppa henne...
Hon är mitt allt,
Men jag lyckades...
jag kan andras ut lite.
jag fick en sista chans.
Tackar Krille hennes bästa vän för det! <3
Aldrig har jag älskat någon så mycket som jag gör med henne.
Och aldrig har jag ens kämpat för någon, förutom henne.
De är henne mitt hjärta slår för...och de kommer de fortsätta göra.
Känslan jag får när jag är med henne.... och hur hon ser på mig... Säger mer än allt.
Baby, - Du är helt underbar. och jag är så sjukt jävla glad att du gav mig denna chans..
Jag kommer inte fucka upp det igen. De lovar jag!
Lyckorus gånger 1000
<3
Slänger upp lite bilder från helgen! ;)
Fredag
Tor <3
Tors vänner, kommer Inte ihåg namnen x)
Otroligt stek bild på mig ;P
Lördag!
Vandring med my hem till mig.
Älskade vän, vad skulle jag ha gjort utan dig!? <3
My steker x)
Moa och Emilia :)
Jessica och Jimmy :)
Aww, Älskar er båda! <3
My och Moa
Och när fan ska ni inse att de kommer vara ni två..
Utan er finns ju fan inget Umeå
Emilia och Enar :)
den här bilden får avsluta detta inlägg.
Emilia och Enar förklarar väldigt tydligt här,
att vårat gäng är helt fuckade.
Men vi älskar alla ändå! ;)
Kram på folket ♥
livet när de är som sämst
Idag har de verkligen inte varit min dag!
Feber
För kallt för att ta sig till jobbet
Diskuterat med ex antal människor om helt onödiga saker
OCH
Min fucking jävla visdomstand har börjat bråka igen. och tack vare den har jag inte kunnat äta idag.
YAY!
Känner verkligen att livet äger. -.-
Dock hare varit lite positivt idag.
Lyssnat på pepp musik
(med andra ord Porcelain)
Och dregglat över ryss brudar som jävlar kan dansa ;)
Pratade med Tonia om att börja Pole dance,
Så nu jävlar ska man bli trimm i kroppen :)
För att ha kapat håret i en fuckad frisyr på fyllan så funkar de ändå att ha löshår ;)
Börja arta sig..
Måste säkert göra om det om nån vecka men äh...
Funkar ju än så länge.
Dock bör magen tränas.
"timmarna känns som år."
?
Strö lite extra salt i såren oxå. när man lix håller på.
den smärtan kan jag iaf hantera.
Konsten att skada
konsten att skada sig.
att skada sig kräver planering.
vars man ska sätta ärren så de inte syns.
sen måste man räkna ut hur långt tid de tar för skiten att läka.
Jag börjar bli ganska bra på sånt.
skada dig, men låt ingen se.
Var min tanke när jag var 12-14 år.
börja hamna där igen nu.
Så länge man inte blir på kommen äre väl lugnt...
Folk vet ändå att jag får återfall.
Fattar inte varför jag skriver ut skiten.
Eftersom att de kan trigga andra.
Men just nu ge jag blanka fan i de.
För jag är ganska duktig på att förstöra folk och såra dem till höger och vänster.
Välkommen till Nettans sjuka värld. där självskadebeteende snurrar i huvudet.
Med facit i handen - jag är inte bra för människor i längden.
Och ärligt, så är nog inte människor bra för mig.
Jag blir sårad gång på gång.
Bara för att jag själv stöter bort folk.
Med rädslan att bli sårad för den människa jag egentligen är.
De är lättare att sätta på en mask och visa den för omvärlden.
Men på senaste har den muren fallit. Min flickvän rev ner bit för bit.
Tillsde bara fanns ett tunt skal kvar. Jag var rädd så in i helvete.
Men jag ville inte mista henne egentligen...
I rädsla försökte jag stöta bort henne. Och jag lyckades.
Nu är vi på en berg och dal bana utan dess like.
Jag älskar henne så otroligt, att de är helt sjukt..
Så nu står jag här... Rädd och naken. Kommer hon komma tillbaka eller lämna mig?
Jag vet att jag gjorde fel.. Jag borde inte ha stött bort henne.
Men nu står jag vid den punken... Att jag inte vet om vi kommer klara det.
Min magkänsla säger att vi kommer fixa det.
Men vad som försegår nu... Så äre psyket som börjar tveka.
Den trasiga människan som jag är.
Så lyckades hon göra mig hel.
Enbom - Bruden i mitt liv!
Helt ärligt och enkelt
jag mår illa
hyperventilerar och känner suget efer vasst.
fy fan.
jag vill inte förlora dig.
tror jag går sönder snart.
för i helvete!
vackra vackra flicka.
Jag vill ditt bästa.
hatar att jag såra dig så.
Vi klarar det!
Kom igen
Lycklig
Det slog mig just att de gånger jag var riktigt lycklig,Var i Skellefteå, mina tre år på gymnasiet.
Jag mår så fuktansvärt dåligt över att jag inte tog till vara på den tidien jag hade där.
Med min klass... Eller snarare min familj.
Den känslan jag fick där... När jag tog studenten och skrek för full hals och skrattade.
Mitt leende har aldrig varit så stort som då.
Eller när man stod på scenen och hörde publiken inta sina platser, på våran premiär av Gökboet.
De är en sån triggande känsla.
Saknar verkligen att stå på scenen.
Att de en idé ta form.
Jag saknar bråken man hade med klassen när man inte alls tyckte lika dant, och när vi tillslut blev sams.
Minns när vi var i svarta salen och dansa som galningar. x)
Jag får ångest när jag tänker på det, just för att jag vet at de aldrig kommer tillbaka....
Men de är framför allt bara tiden där uppe som jag saknar.
Jag hade en mysig lägenhet som bara var min.
Och fast än jag kom dit när mitt liv var mer kaos än de någonsin har varit, så började jag sakta men säkert pussla ihop mitt liv igen... Jag började hitta mig själv i mina spillror.
Jag börja styra i mitt liv igen istället för min ångest och minnen som hemsökte mina tankar.
De var ren fucking jävla lycka!
Men självklart är jag lycklig nu oxå.
jag skulle ljuga om jag sa nått annat.
jag har jobb, underbara vänner som jag bor hos och en underbar flickvän,
som jag verkligen älskar och som de för en gång skull känns riktigt rätt med.
Sen har jag mina små lyckostunder i vardagen.
Men ändå... Är de nått som saknas.
Tomrummet efter den samhörighet jag kände är borta och kommer inte komma tillbaka.
Jag vet jag jag borde se frammåt....
Men just nu känns de jävligt svårt att göra det.
Familj 1an
Familj Slutproduktionen 3an
