Bära eller Brista
Helgen har varit turbulent... Så sjukt mycket också!
Lördags natt fick jag telefonsamtal av bruden jag älskar.
Visste inte vad jag skulle göra eller vad jag skulle säga.
Jag var i shock.
43 minuter senare efter hon hade kickad.
Visste jag att om jag inte far med första bästa buss upp till Luleå kommer jag miste henne.
De får bära eller brista helt enkelt.
Mina vänner lånade ut pengar.
Så kl 5 på morgonen vandrade jag mot busstationen från Ålidhem.
Kunde inte sova eller göra nått... Mer än att bara skaka...
Ångest upp över öronen för jag visste att risken fans att jag skulle förlora henne helt.
Väl i Luleå tar de ett tag innan hon kommer till stan.
Hon var inte alls glad över att se mig.
Medans jag själv höll på att svimma av lycka och ångest.
Kunde knappt säga ett ord när jag satt framför den vackraste människan på hela gjorden.
Bilder i mitt huvud spelas upp...
Över alla de gånger jag har sårat henne..
Lyckas få fram lite ord iaf.. Men ingenting hängde tep ihop...
Herre gud vad jag försökte få fram de jag verkligen ville säga.
Men de enda som kom i huvudet är
"sumpa inte det här nu!" och "fan vad jag vill kyssa människan!"
Lämnade henne sedan med sin bästa vän,
mitt brev jag hade skrivit till henne och påsen med hennes grejer...
När jag vandrar mot busstationen blir jag alldeles tårögd...
För jag var inställd på att de var sista gången jag fick se henne.
Den människa som gjorde mig hel..
Ångrade inte att jag for upp.
Fick acceptera att de bar eller brast.
Men nått händre...
Jag fick en sista chans,
EN sista!
Trodde jag skulle spricka av lycka!
Den chansen håler jag hårt i.
Aldrig någonsin kommer jag släppa denna människa igen.
Om de så tar 100 år som kommer de bli hon och jag...
Vänder på klacken och går mot henne igen..
Hjärtat i hundra 90, ser henne på håll... Vill rusa fram till henne och slänga mig i hennes armar ingen...
Men är för nervös för att göra minsta fel... så jag chillar.
Sen är jag äntligen i hennes famn igen!
Vi håller om varann hårt...
Och jag vet att jag aldrig vill släppa henne...
Hon är mitt allt,
Men jag lyckades...
jag kan andras ut lite.
jag fick en sista chans.
Tackar Krille hennes bästa vän för det! <3
Aldrig har jag älskat någon så mycket som jag gör med henne.
Och aldrig har jag ens kämpat för någon, förutom henne.
De är henne mitt hjärta slår för...och de kommer de fortsätta göra.
Känslan jag får när jag är med henne.... och hur hon ser på mig... Säger mer än allt.
Baby, - Du är helt underbar. och jag är så sjukt jävla glad att du gav mig denna chans..
Jag kommer inte fucka upp det igen. De lovar jag!
Lyckorus gånger 1000
Kommentarer
Trackback
