Tankar till dig
Vet inte hur jag ska skriva eller nån ting.
har så mkt tankar i huvudet som vill ut,
men finner inte orden till hur jag ska bilda meningar och en text som löper samman.
Jag kommer nog alltid att sakna dig
Mer eller mindre.
Nu har jag kommit i en period då jag faktiskt pratar om vad du och jag vart med om tsm.
Har inte gjort det på 2 år.
Visst har jag nämnt lite, men inte så här mkt.
Hur det var den där natten i strömbäck för nu lite mer än 6 år sedan.
Den där natten
Hur allt vart magiskt
Det finns inga tvivel om att jag saknar att kunna ringa dig - höra din röst på andra sidan.
Men de började jag sakna långt innan det hände.
Jag undrar om vi någon gång kommer att lära känna varandra på nytt.
Kunna skratta ihop
Och vara lyckliga för varandra.
jag vill att den dagen ska vara nu.
Men jag vet att vi har en lång väg att gå.
Om vi ens kommer dit.
Men andra sidan av mig är rädd. för OM den dagen kommer.
Vad händer om det inte alls går bra.
Kommer allt vi byggt upp nu stå kvar?
Du vet varför jag tvekar. och jag tror de är samma anledning som du.
Du och jag vet svaret på varför vi avvaktar
Vill bara att du ska veta att jag saknar dig.
Att jag slänger en tanke till dig då och då
(nu på senaste varje dag)
å önskar dig all lycka och att du mår bra
en lättnad
blöh... lite ilska
Känns som att hela jag går sönder inuti bit för bit...
Jag är så jävla förbannad på dig och ledsen...
Samtidigt om jag älskar dig så fruktansvärt mkt.
Skrattar åt mig själv som trodde på att de skulle bli du och jag bara jag började må bättre som du sa.
8 månader senare efter att ha slitit upp de förflutna så vart de inte bättre.
De blev värre.
Mig att skylla på för mkt ja... Men inte allt.
Jag borde inte ljugit för dig den där gång för 8 mån sedan.
Just nu vill jag bara spy ut allt du gjort mot mig.
Sätta en kula i pannan för att radera de fina minnen jag har med dig.
Vad du fick mig att åstakomma.
Bara för att de gör så ont.
Just nu kan jag inte se varför jag ens gjorde de.
Jag kan inte känna glädje i att jag faktiskt vart bättre.
Bara för att jag inte ser ett värde i det längre.
Jag vill vara glad för att de fanns någon som fick mig att vilja må bättre, och kämpa för det.
Men kan verkligen inte de nu.
Men allt är inte pest å pina i mitt liv just nu.
Det en människa som har gjort de lite lite lättare vissa stunder.
Och den människan trivs med mitt sällskap.
Trots mina konstiga intressen och lite andra grejer som inte är fullt normalt.
De är en liten tröst.
Den dagen - då kommer hela jag gå sönder
Vem fan försöker jag lura?
Hela mitt liv är skit just nu.
Jag kan låtsas vara glad.
Fungerar ganska bra.
Men kom igen va?
Jag är ett vrak just nu.
Helt ärligt
karusell i mitt eget huvud
Har inte skrivit så mycket på senaste.
För det första är de för att jag har haft fullt upp med att leva hela sommaren fullt u,t
ist för att sitta fast vi den dator.
De andra är för att jag har tappat flytet med att skriva.
Allt jag skriver blir fel, kommer inte ur rätt.
Vilket de förvisso inte gör nu heller.
MEN eftersom att jag inte kan spela in videor nu eftersom Danne sover så försöker jag skriva.
Under tiden jag varit lite off från bloggandet har jag insett en sak..
Som är så otroligt skamligt jag jag inte kan beskriva med ord.
Varför i helvete är folk så jävla elaka med varann?
Jag menar klanka ner på folk beteende är en sak... Men utseende?!
WTF? Visst att man kan tycka dvs saker om folk, fine.
Men kasta de rakt i ansiktet på dem?
Ett betteende kan man ända på men utseendet? (visst med nog mkt pengar)
Och är de en sak som jag lärt mig är
- om du hör en sak nog ofta så tror man på det till slut -
Jag har haft folk som jag brytt mig om otroligt jävla mkt,
och dessa personer har fått veta MINA brister som jag ser på mig.
Att de sedan slänger i ansiktet på mig att de inte duger osv.. De tar.
OCH
Under tiden jag inte varit här. Har jag haft mina toppar och dalar.
Under tiden jag var i min svacka vart jag även sårad.
Att bryta alla ben i kroppen hade känts mindre - tro mig.
Under den tiden valde jag en handling med flit.
Korkad handling för visso - ja
Men jag fick de resultat jag var ute efter.
De var jag som kastade sten i mitt eget glashus.
De är fullt med sprickor i det.
En liten stöt till kommer de rasa.
Fick och får ta konikvenserna av det de vet jag om.
1 chans kvar på mindre än en vecka innan jag blir inlåst.
Och nu vart jag helt plötsligt förbannad oO
På vad och hur kan jag faktiskt sätta fingret på.
Det är sånna där små saker som faktiskt tar mer än de större.
Jag är arg,ledsen och sårad på samma gång.
Samtidigt som jag tycker att de är så patetiskt så de inte finns.
Jag är kluven i mina känslor och handlingar.
jag vet vad jag vill.
Och accepterar de jag inte kan få.
Bortsett rån känslo drama i mitt eget huvud.
Så är jag livrädd.
Ett test som jag inte vågar ta.
På grund av resultatet jag kan få av det.
Antingen positivt eller negativt.
Oavsett vad det blir är jag rädd.
Psyk imorgon
Psyk på tisdag
Mitt liv gick just från toppen till botten till under ytan någonstans långt där nere.
Av mina handlingar
som jag på inga omständigheter ångrar.
Du ville - Du fick
