Flugskalle

 

Känns verkligen som om svackan börar att avta mer och mer. 

Konstigt ändå, för några år sedan mådde jag verkligen skit på hösten mot vintern.

Nu känner jag bara avslappning och lycka.

Krypa upp med ett glas vin i soffan eller en kopp te, levande ljus och fantastiska vänner runt omkring mig.

 

Dagen före min födelsedag var helt fantastisk på eftermiddagen.

Underbara vänner som jag älskar så otroligt mycket.

Speciellt Jonathan. En männiksa jag känt sedan jag var 16 år.

Vi insåg att vi inte har setts sedan jag bodde i Skellefteå. xD

Men trost dessa 3 år som gått så känns de som att de har gått en vecka sedan vi umgicks sen sist.

 

Så vi lagade fin middag, ungsstekt fläskfilé med klyftpotatis och beasås ^^ 

Och helvete vad vi  garvade igenom den middagen xD

Sedan blev de lite vin för att fira mina sista timmar som 20  åring. 

och vi  avslutade med en kladdkaka som Michelle och Max hade bakat. :)

 

Vaknade först upp där halv 10 för att skciak iväg Jonathan med bussen och sedan gick jag å sov igen.

kl 1 höll Max och Michelle på att skrämma skiten ur mig.

De väckte mig med en födelsedags sång och  frukost på sängen <3 

 

Danne kom med tårta och present till mig

och mamma gratta mig genom telefonen ^^

 

Där kring halv 3 så skulle jag gå och duscha för att sedan dra in till stan för att träffa Nikke för en fika

(som senare vart middag)

och undertiden jag stod där inne så kom 5 pers till mig för att gratulera mig. oO

jag var verkligen stum över den överraskningen.

Trodde jag inte gav sådant stort intryck på folk att de faktiskt kommer hem till mig för att gratta mig.

 

Efter middagen så hämta Rickard mig i sin fin fina bil och körde runt lite,

innan vi for till mig för att käka tårta med Älgen, Max och Michelle.

 

 

 

 

 

På lördag taggar jag 21 års fest med underbara vänner, fylla och musik. 

 

 

 

Känner ju verkligen att jag var as taggad på livet sist jag skrev.

och jag kan vara ärlig med att säga att jag inte har mått bra de senaste 2 ½ månaderna.

Men i fredags kändes det faktiskt som att jag börjar komma lite lite uppåt igen ^^

 

Satt på bussen påväg till Emil och Tonia och plötsligt från ingenstans så började jag le.

Ett riktigt stort fett jävla leende.

Samtidigt som någonting släpte och att jag vart 10 kilo lättare - jag kunde andas ut.

DEN känslan har jag verkligen saknat.

 

Självklart är inte allt guld och gröna skogar.

LÅNGT ifrån.

Men dagarna känns lite lättare nu iaf. 

Vilket är en början :)