Varför????????
Blir så satans irriterad på mig själv ibland.
Varför lyckas jag alltid hamna i situationer där jag automatiskt kommer må skit?
Såg en nytagen bild på en människa jag bryr mig mycket om.
Hennes ögon och kropsspråk var helt otroligt vackert.
De är lätt att titta på en bild av henne som är några månader gammal, till och med år.
Men att se denna bild.
De högg till i mig som satan.
De svider och det kommer de nog göra ett tag till.
Samt att jag känner mig illamåeende.
Så otroligt fin människa hon är.
Jag vet att jag inte kan gömma mig för jobbiga situationer,
för när jag väl stöter på dem då.
Kommer jag hamna i en jobbig svacka.
Men klart som fan att de gör ont.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta än.
Te är iaf till en liten tröst.
Skogsbärs smak med mjölk.
Håller koppen hårt och skakar samtidigt som man försker hålla tillbaka tårarna.
-andas lugna fina andetag-
Slänger in en bild från förra sommaren.
Påväg mot blont hårt.
Gick inte så bra x)
Vars du än är i dina tankar och ditt liv.
Så tänker jag på dig.
och önskar dig lyckan.
Även om mitt inre går sönder.
"Varning för ras.
Gå så försiktigt du kan.
Dina ögon kan krossa min värld.
Som stenar mot glas.
Varning för ras"
"I still press your letters to my lips
And cherish them in parts of me that savor every kiss
I couldn’t face a life without your lights
But all of that was ripped apart when you refused to fight"
"Fast det var så kort romans var det
nåt jag borde ha förstått
Samma chans kommer en gång bara
Aldrig att dom kommer två
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du"
Kommentarer
Trackback
