paniken
Hann inte säga mer om att jag inte haft någon ångest på några dagar,
så kommer den igen med full kraft.
Vilket härligt liv jag har ibland känner jag -.-
Hinner stänga ner datorn och krypa ner i sängen.
Ska just ta och somna när ett minne kommer som en explotion i huvudet på mig.
Ett minne sedan 1 ½ år tillbaka.
Nämligen från min student.
Minnet är så otroligt tydligt vad som händer och en liten kommentar och en blick.
De är det minnet som får mig att bryta ihop denna natt..
Ligger och gråter som ett jävla sär och skakar.
Inser ganska snabbt att jag inte kan va här hemma nu med tanke på vad som hänt denna vecka...
Tackar Emilia så in i helvete att både hon, Sofia och Anton,
var vakna denna natt så jag kunde traska över till dem och lugna ner mig.
Tänker inte ens på att de är kallt ute.
Så drar iväg till henne utan halsduk och täckbyxor,
hade inte ens strumpbyxor innanför byxorna när jag drog Oo
Trodde dock att jag skulle hinna lugna ner mig innan jag kom hem till henne och Sofia,
men bryter ihop där också lite om vart annat.
Några koppar te med Sofia så mådde jag bättre :)
Emilia tror jag satt och gjorde skolarbete men höll oss ändå sällskap inne i köket. :)
Anton kom och gick lite hipp som happ.
Fick låna lite cigg av honom denna natt oxå,
eftersom Nettan var nog så osmart att inte köpa idag när faktiskt butikerna var öppna -.-
Men som sagt!
Är otroligt tacksam över att jag har vänner som ställer upp mitt i natten för en när man mår mindre bra.
Även om de själv kanske är upptagna eller något annat.
Kan verkligen inte beskriva med ord hur glad jag är för det.
Speciellt när de gäller Emilia och Sofia.
Ni är verkligen sjukt underbara männiksor! <3
Slänger in en bild sedan man var 18 ;D
Kommentarer
Trackback
