FU ;O
Just nu är jag förbannad.
Eller jag har varit det den senaste veckorna.
På grund av DIG.
Du säger emot dig själv så förbannat jävla mkt så de är inte sant!
Du fick mig att ändra mig så in i helvete.
Men missförstå mig inte nu.
Jag tackar dig för det, för jag behövde det.
Men att du fick mig att tro att de var mitt fel att de gick åt helvete med oss.
Är en ren jävla lögn.
Eftersom att de var du!
DU klagade på att jag tydligen "inte hade kommit över" mina ex.
Men vem fan äre som svansar efter sina å ligger med dem, samt att bli tsm med dem?
Inte jag utan du!
Jag kan ärligt säga att du är den enda av mina ex jag skulle kunna ta tillbaka.
Men just nu, är de jävligt svårt att förstå hur jag ens kan känna och tänka så.
Det var mina tankar
sen ringde du.
Och för en gång skull så pratade vi.
Utan att någon slängde på luren.
Ohh - framsteg.
Men de tar inte bort saken att jag är förbannad på dig och jävligt sårad av dig.
Mkt beror säkert på att jag fortfarande har känslor för dig.
Och att de är därför jag inte kan skilja på vad som faktiskt är och vad som är känslor.
En sak vet jag iaf.
Du gjorde som jag sa.
Med EN grej.
Skit samma orkar inte tänka mer på det nu.
För då vet jag att jag kommer ta till mina allt för usla knep,
för att få bort denna jävla malande känsla i hela kroppen.
Mina ångest attacker kommer inte bli mindre.
Kanske inte heller värre än vad de redan är.
Jag vet att de är mitt problem och inte ditt.
Jag får stå mitt kast att jag lät dig komma så nära inpå mig,
att du kunde använda det emot mig.
De fanns en anledning varför jag hade de murarna runt mig.
Av den anledningen att ingen kunde då såra mig en gång till.
Men jag gav vika för dig.
Och vad får jag tillbaka?
Än en gång - en spark i ansiktet.
Kanske inte medvetet.
Men en sak vet jag.
ALDRIG MER ATT JAG UTSÄTTER MIG FÖR DET IGEN!
Två gånger är för mycket.
Kommentarer
Trackback
