Det finns stunder då jag önskar att jag aldrig hade träffat dig. Omedveten om,att en sådan fantastisk människa som du fanns där ute... Någon som man kunde känna sig trygg med och som fick en att ändra på sitt beteende trots psyket man hade och har. Sen kommer de stunder då jag är otroligt lycklig som träffade dig. Personen som kunde få alla klockor att stanna just för att du är du. Som vände mitt liv upp och ner på en sekund till det bättre.Men idag är det en sådan dag då jag skulle kunna göra vad dom helst för att få bort allt om dig. Inget minne om vem du är eller vad vi gjort. Just för att de gör så äckligt jävla ont!!! Jag vill inte ha det så... Men just idag i denna stund är det precis så. Att jag skulle kunna göra vad som helst - bara att få bort de... klösa sönder huden för att då har jag inga spår av dig. Sticka ut ögonen för att sluta ha din bild fast på näthinnan. Sätta en kula genom huvudet bara i ett försök att få bort minnena av oss, av dig. Men de är bara små stunder. Men när de stunderna kommer, kommer de inte lätt in på mitt liv. Överlag är de okej. De är inte som i mina drömmar men de är okej. Och det är mer än nog.... För tillfället.Finns ingen som helst logik i de jag skriver.hur som haver. Jag älskar dig. och de är de som faktiskt spelar roll.även om du inte bryr dig längre. Så går jag ingen stans.Fuck allt! Taggar som fan till min fristad på måndag!
