Lugn och fin
Nu när man iprincip bara haft huvudet på psyk så är kruxet att komma tillbaka till de sociala livet.
De är en utmaning märker jag.
Får ångest bara av att snacka med folk.
För att jag inte har en jävla aning om hur man gör O.O
Låter helt fuckat.. Och visst de är de oxå....
Hur fan ska de här bli?.....
De är ju bra att man kan hantera ångesten någorlunda.
Men att få ångest genom att prata och umgås med folk som man tycker om,
låter ju inte friskt någonstans!?
Vilket gör att jag får ännu mer ångest och funderar över om de var värt att ens riva upp skiten....
hm... Jag är kluven för jävligt mkt just nu....
Tankarna börjar snurra på jävligt mycket grejer.
Är de värt det?
Borde jag titta runt efter nya möjligheter?
Bör jag kanske till och med flytta ner till Göteborg?
Mamma och jag diskuterade det där med Göteborg när jag var hemma hos henne idag.
Hon har inte sett mig så avslappnad som när jag kommer hem där ifrån.
Jag älskar staden så sjukt mycket.
Men att lämna alla här uppe?
Är de en bra lösning?
Fuck this!
Tänk positivt Nettan.
Andag och inse att de kommer en dag imorgon oxå.
Gråt ut din frustration om du så måste.
Kommentarer
Trackback
