First Cut Is The Deepest
Satt och diskuterade med en kompis igår angående förhållanden och när det tar slut.
Berättade om egna erfaraneheter gentemot varandra,
och vi kom fram till att efter varje förhållande vi haft,.
och när det väl har tagit slut så har man varit lättare kortare tid.
Men det är väl så.
Första gången går hela världen sönder och man är i en jävla svacka hur länge som helst,
och man tror att man aldrig kommer bli hel igen.
Men med tiden tror jag att man lär sig hantera sorgen på ett annat sätt.
Man blir fortfarande lika sårad och ibland också till och med mer.
Men på nått konstigt vänster är man inte i svackan lika länge som förra gången.
Jag tror inte man kan skylla på att människorna var olika och därför blir man mindre sårad.
Självklart är människor olika och det säger jag inte emot.
Men just känslan kärlek är ju den samma.
Den ändras aldrig.
man har fjärilar i magen
är glad för ingenting
vill vara människan nära hela tiden
all världens problem är som bort blåsta.
Jag menar det är kärlek.
Plus att du har en gloria runt människan, allt med den är perfekt.
Även de små irritations momenten blir charmig och man står ut med det.
Och känslak kan stärkas om man tex har samma intressen, man kan prata om mycket med varandra,
hitta på saker och även har egen tid.
Men som med allt annat har även kärlek en baksida...
Om det tar slut.
Du känner dig
sviken
blåttad
äcklig
som en jävla idiot
osv.
Listan kan göras lång på hur du känner, reagerar och beter dig.
Men trots allt helvete är du inte så lika länge som förra gången.
Självklart är de ju inte såhär alla gånger.
Men de flesta tror jag faktiskt har samma grej som jag och han, att de blir lättare för varje gång.
Men får erfarenheter och perspektiv på hela situationen och kommer till sans tidigare.
first cut is the deepest
Sån där ovärd diskussion på en torsdag ;P
Kommentarer
Trackback
