bilder och känslor som bubblar upp
Vissa dagar är jobbiga än andra...Det är väl så med allting egentligen...
Men denna morgon är de faktiskt jävligt jobbigt. Utan nån större anledning - allt är som vanligt...
Men trots de så spökar tankar i huvudet på mig.
De är nog ganska rätt de min psykolog sa till mig förra veckan..
Att mitt självskatebettende bottnar i att jag är jävligt arg,
men att jag inte kan visa det så jag tar ut ilskan på mig själv,
och de visas som sår på mina armar.
Jag är arg på mig själv och på andra...
På vad folk gjort mot mig, och att jag har tillåtit det!
Gick igenom bilder på datorn inatt... Tog bort säkert över 1500 bilder.
Från perioden 2009 - 2012.. Bilderna från gymnasiet gick ganska lätt...
Där var de mesta känslorna sorg, lycka, saknad och ilska.
Sorg - över att den tiden är borta
Lycka - för de männiksorna jag träffa och hur jag växte som person.
Saknad - över de jag hade.
Ilska - för att jag inte gjorde bättre.
Men de året som gjorde mest ont var faktiskt 2011 och 2012.
Känslorna där var ganska vidriga måste jag säga...
Trots att jag var så sjukt lycklig under den perioden,
så var de enda känslorna som kom fram ilska, hat och illamåeende.
För det första så insåg jag en sak.
Illa måeende
Min kropp så så sjukt jävla äcklig ut att de inte ens går att beskriva...
Blir bara illamåeende när jag ser hur jag såg ut under den tiden...
Ilska
Ilskan riktas till 3 personer, men framförallt två.
Ena människan är jag medans den andra är en bekant i Göteborg.
Ilska för hur jävla lätt manipulerad jag var, och ilska mot denna som tog nytta över det...
Den tredje behöver jag inte ens nämna med tanke på att de känns så jävla fel.
För jag vet att vi hade det bra, att vi var lyckliga trots ganska mkt kaos runt mig...
Men de enda jag kan ha i huvudet nu var att allt var fejk.
Vilket gör att jag mår så satans jävla illa...
Kan inte ha kvar så jävla mkt bilder, de äcklar mig just nu...
Jag borde verkligen inte skriva det här... Eftersom jag vet att du läser...
Jag menar de jag säger att jag älskar att se dig lycklig och allt...
Men självklart tittar jag på bilderna och tänker "var de inte mer värt än såhär?"
Vissa dagar önskar jag att jag aldrig träffat dig... Speciellt denna natt....
Men de är nog bara för hur mina känslor är just nu...
Jag vet oxå att våren spelar mig ett spratt.. Och i grunden jag inte alls känner såhär.
Men just inatt känner jag detta!
(Jag vet mkt väl vad detta känslor grundarsig på för dig... Av den enkal anledningen att du brydde dig in när jag behövde dig som mest, samt att du lög för mig i 6 månader efter. och jag fick reda på det via FB. De sårar eftersom jag trodde bättre än så om dig, vilket jag har sagt till dig. jag vet även att vi pratat om de... Bara skiten som bubblar upp för mig nu, när jag gick igenom bilder..)
Hat
Hatet har jag bara till en enda människa...
Och de är den som fick mig att gå ner ytterligare flera kilon...
När jag redan var så pass smal som jag var...
Den lilla knuffen fuckade upp hela min mage.
Jag kan inte äta stora portioner utan att de kommer upp lika fort...
Vissa saker kan jag inte ens äta längre.
Hur fan kan man göra så mot en annan människa undrar jag?
Speciellt när man är tsm med den? oO
Men de är väl så..
Jorden är fylld av patetiska små människor som gör livet surt för andra för att kunna stå på benen....
De mest komiska är att du fortfarande vill ha tillbaka mig!
HAHA, du behandlade mig som skit.
Och jag svansade tillbaka till dig 2 ggr, trots hur du behandlade mig!
Och sen har du mage å säga att de var mitt fel alltihop? oO
De jag mest av allt saknar sedan 2011 -2012 är Göteborgs frihet den staden gav mig.
Samhörigheten du fick mig att känna - att jag var någon mitt i allt.
Början på 2013 har varit kaos.
Vilket de fortfarande är.
Mycket har kommit fram till ytan, lögner jag själv har sagt och lögner andra sagt.
Psyket har inte fått vila särskillt mycket eftersom att jag har jobbat med det som fan.
De var varit så sjukt mycket sorg över att jag förlorade människan som lyfte upp mig,
trots våra sjuka bråk och allt...
De är NU vi pratar och de är lugnt mellan oss...
Nu är dramat runt omkring oss....
Jag får bara hoppas på att sommaren blir bättre än vad den vart förra året.
Förövrigt tackar jag Linn som håller mig sällskap denna natt :D
Kommentarer
Trackback
