Flugskalle

Dagarna flyter ihop med åren.
Kan inte riktigt minnas när jag faktiskt brydde mig om något viktigt längre.
Jag bara går runt som jag alltd gjort och har inte haft en tanke på att förändra mig.
Det har jag inte nu heller.
Men folk börjar påminna mig om det.
Men som vanligt tycker jag på axlarna och funderar på om de verkligen kan vara så enklet som de säger...
Men en slår det mig att de inte är det.

Min motivation om skolan är verkligen på botten.
Helt seriöst.
Nu sitter jag bara på en stol och stirrar i väggen.
De enda jag tänker på är närvaro.
Varken betyg eller uppgifter som måste göra.
Bara närvaro.
Fast närvaron lyckas jag inte heller så bra med.
Skulle inte vara borta fram till jul lovade jag min mentor förra veckan.
(och de är ju faktiskt inte så länga kvar).
Men lyckades inte ens med EN vecka utan frånvaro från någon lektion.
Känner verkligen hur troligt glada mina klasskamrater är på mig,
när vi har 1000 grupparbeten att göra.

Har ingen aning om vad de här inlägget ger över huvudtaget.
Men kändes bra att skriva något helt ovärt.
Och om hur otroligt mycket jag bryr mig om min framtid.
Hurra!
Ska gå och gräva ned mig.



God Natt