Hopplöst

Ni vet de här gångerna när man har tänkt på något riktigt länge,
och funderar på att göra något åt saken,
men man inte riktigt har modet just då att verkligen göra tanke till sak.
Sen när man väl har modet till att fråga om hjälp.
först har de inte tid.
så får man sitta där och vänta i en vecka eller kanske mer för att då kanske få  hjälp.
Men då har de gått så länge att man inte längre har modet eller motivationen att fixa skiten.

Så här sitter jag nu.
Och funderar på om de ens är värt att fårga om hjälp.
De har ju ändå inte tid....

Jag klarar dagen.
Men längre fram kommer de inte att hålla.
Det v et jag själv.
och de här är något som jag inte kan lösa på egenhand.
Mina vänner kan inte heller hjäklpa eller något åt de hålllet.

De känns så hopplöst just nu att jag bara vill gå och gräva ned mig!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0