Vem sa att de var värt det?
Allt är bara upp och ner.
Varför måste jag alltid förstöra det underbara?
Fy fan, jag ska inte har förhållanden - vem försöker jag lura?
Jag mår bara fett jävla dåligt av det...
Eller egentligen är det väl inte det...
Utan jag får bara rå mycket ångest över att jag gillar en person och att personen faktiskt gillar mig.
Hur kan någon gilla mig?
Så mycket fel och briset kan väl ingen människa förutom jag ha...
Helt seriöst jag är inte bra för någon inte ens mina vänner.
Alla kommer gå sönder förr eller senare....
Usch hatar verkligen de här.
Allt är åt helvete.
Dunkar huvudet i väggen när rakblad inte hjälper, springer som en dåre och röker som satan.
Men ingenting fungerar.
Seriöst, psyket? - ja tack..
och varför ska du komma in i mina tankar igen för?
Kan inte sluta tänka på stunderna som jag älskade men som förstörde mig totalt.
Kan inte sluta minnas dig.
Vad vi gjorde
Vad vi sa...
Vad vi borde ha låtit bli.
Minnen ur de glömda.
Men på något konstigt sätt, vill jag.
Vill allt med dig - igen!
Ring mig, prata med mig, umgås med mig.
Åhhh, varför ska tjejer alltid vara 100 ggr bättre än killar 1000 ggr svårare att glömma?
svar; för vi är snygga och fan så mkt bättre på sex
(lol, skrev jag just de där oO)
Ingen är min livlina.
Utom jag
Rasar det, då rasar allt
- Det är nära nu -
