Flugskalle

En timmes sömn denna natt.

Sen blev de å fara till psyk, dricka kaffe och prata.

For in till stan senare under dagen.

Träffade Tim och satt å chilla med honom på donken när han skulle käka lunch.

När han skulle fara hem med bussen var jag gullig å följde med honom dit...

Och plötsligt det jag DIG... Har inte sett dig på snart ett år, och ändå så satt du där på trappan, nära men ändå så lägt borta. Du är lika vacker som då. Minnena kom emot mig som en shock. Ditt leende, dina ögon, din röst ALLT. Såren rivs upp igen. De du och jag hade, och de vi inte hade.  Jag kan inte släppa dig. Nej de är sant jag kan inte det. Vi hade så jävla kul förra sommaren och sen sa du bara upp kontakten med mig plötsligt. och bad att jag aldrig skulle höra av mig igen. De är en lögn om jag säger att jag klara det. Det vet du att jag inte gör. Du vet hur jag är... Jag pallar inte att nån säger nått sådant på sms. Jag begär inte att du ska va min vän. Men låt oss prata en sista gång så jag kan knyta ihop säcken. DÅ först kan jag låta dig vara ifred.

De går inte en dag utan att jag tänker på dig. Jag saknar dig så fruktanskvärt mkt mea. så jävla mkt att ingen kommer någonsin förstå. Jag är glad att se dig lycklig samtidigt som jag själv går i tusen bitar. De är bra att du klarar dig att du lever och mår rellativt bra. Men jag saknar dig bara så sjukt mkt. Aldrig någonsin kommer de hål du lämnade efter dig att försvinna.

Önskar bara att du kunde säga hej.

Till nått annat.

jag har funderat och det blir nej.

tänker inte vill inte och de är av principsak.

 

Kram på folket ♥

 

 

 

 

 

Innan jag börjar.
Vill jag klarlägga att de jag skriver här,
skriver jag i ett försök att lugna mig själv.
Samt att det som kommer att skrivas här,
inte kommer att komma från världens bästa psyke.
Respektera detta! ♥


För två månader sedan tog jag överdos av mina tabletter i ett försök att bedöva allt som jag hade inom mig.  Efter det har jag inte kunnat ta mina mediciner utan att spy.
Två månaders senare, har min ångest blivit värre, samt min deprission.
Ganska uppenbara biverkningar för att inte gå på medicinen.

sömnlösa nätter
Tankar som bara snurrar runt
Gråten i halsen och viljan att gårta

Hur jag handlar och tänker. Kan kännas främmande och helt ologiskt för många personer.
Men låt mig säga, att det är helt logiskt för mig efter vad jag har varit med om.
Sedan barnsben har jag varit med om vädigt negativa och traumatiska händelser,
Vilket har gjort mig till en människa som inte följer alla normer för verderingar.
Varför jag tar upp detta är för att det finns många inkompetenta människor runt om i världen som tydligen inte fattar att de man gör, kanske har att göra med upplevelser man har varit med om tidigare. För många människor dömmer bara efter det som ser vilket ofta blir till uppfattningen att man är en dum jävel som inte bryr sig ett jävla skit om någonting. Till viss del kanske de är sant, men inte hela sanningen. Så nästa gång någon öppnar käfter som inte har någon som helst bakgrunds fakta om saken kan ju den människan bara gå och bränna handen på ett strykjärn.

Så nu fick man ut lite ilska som jag har haft bevarad ganska länge,
men som har varit mest påtaglig de senaste två månaderna.


Som jag sa tidigare, har jag varit med om traumatiska händelser.
Saker som ingen har svar på, varför de hände just mig.
Speciellt inte de händelser som hände i mina tidiga år.

Många av de händelser, hände under en tid där man ska lära sig rätt och fel.
Det min mor lärde mig om att vara sig själv och att man är unik,
byttes snabbt ut mot vad mina lärare och dagmammor lärde mig, och hur man "skulle" värderade saker.
Under två års tid, vart jag matad med meningar som;
"du kunde gjort bättre"
"Du har inte samma förmåner som alla andra"
"De är fel på dig"
I två års tid vart jag psykiskt misshandlad av mina lärare och dagmammor.
Men de var inte allt.
Jag blev vittne flera gånger till att min lillebror blev fysisk misshandlad,
och vittne till när de sa till honom att han var lika värdelös som mig. 
Fick se hur vuxna som skulle lära mig vad som var rätt och fel.
Riva sönder mian teckningar framför mig,
med anledningen till att "jag fick de andra barnen att må dåligt för jag ritade bra".
Blev tvingad till att vara ute i 20 minus, fast jag hade papper på att jag inte kunde pga av mitt hjärtfel,
med anledningen till att "det ska vara lika för alla"
Och mina klasskamratar hakade på lärarna, de de var ju de som hade rätt och skulle lära oss saker. 
Så jag vart mobbad av dem.
Flera gången kom jag till skolan för att hitta mina saker förstörda, och att de komenterade att jag var störd och inte som dem. Jag hade fel kläder, fel frisyr , sa fel saker.  
- Jag var inget, men ändå allt - 

Jag vet idag att de de gjorde mot mig var fel.
Men det ändrar inte mitt tänkande på en gång.
Jag måste lära om mig på nytt.
Att jag hade rätt, fast än jag var så liten.
Och sånt tar tid, och de drar upp mycket känslor.
Känslor som jag inte kan hantera på ett bra sätt.
De var där min destruktivitet började.

Redan i 5:an, började jag utveckal ett destruktivt betteende mot mig själv.
Men de var vid 14 års ålder det spårade ut totalt.
Från att skada mig själv någon gång i veckan till att skada mig upp till 8 ggr per dag.
Det spelade ingen roll vad jag gjorde och inte gjorde,
jag kunde aldrig hitta oraken till att jag mådde så dåligt.

8 år senare, har jag samma problem.
Jag skadar mig själv, med allt jag kan tänka mig.
Men nu vet jag varför jag mår dåligt.
Vilket har gjort att jag har trappat ner på min destruktivitet en aning.

Dock ska jag inte ljuga, den senaste veckan har varit väldigt mörk för mig.
Till exempel:
Jag fick panik när jag ställde mig på vågen, och upptäckte en viktuppgång på 3 kg.
"Ännu ett bevis på att jag inte kan göra nått rätt" tänkte jag.
3 kg är inte mkt kan ni tänka, men de är hela världen för mig.

Varför jag har skrivit ut allt detta vet jag egentligen inte helt säkert.
Jag vet bara att på senaste tid har jag varit så sjukt jävla less och irriterade på människor som har förutfattade meningar och som inte orkar söka reda på fakta först innan de dömmer en.
Än en gång vill jag påpeka att ingen är perfekt.
inte ens du som läser detta.

Ett år går jävligt fort.
Och ingenting har jag tep gjort på ett år heller.

Jag menar förra året var det slutproduktionen på skolan, balen och  studenten.

Och nu?
Jag har blivit tsm med världens bästa tjej.
Strippat

De är tep de...
Jag menar och de är tep på ett år..
Seriöst jag måste verkligen börja hitta på något på dagarna.
Istället för att låta tiden gå.

Jag vill dö med vetskapen av att jag gjorde saker på dagarna.
Inte att jag satt hemma och hade tråkigt.
Självklart gör jag saker, umgås med folk och sånt.
Men inte sådära många minnes grejer...
Måste börja göra det igen.

En vacker dag kommer jag att tänka på dig utan att de gör ont.
Den dagen är inte idag, och det känns som att de kan ta ett jävla bra tag tills dess.

Önskar att vi vart inlåsta i ett rum och att vi då måste prata.
Att du kan se mig, ist för att bara titta rakt igenom mig.

Varför hände det här?

Varför just oss.

Även om ingen läser

Jag saknar dig Thimea

Alltid såhär när vären börjar närmas så  blir man på något konstigt sätt alltid sjuk, Iaf blir jag alltid sjuk.
Vilket är mkt irriterande, hostar som en dåre, feber och kliar så satans mkt i halsen.
Men som sagt ett ut av de små punkterna till att de blir riktigt vår
(vår=sjuk)

Hur som haver försöker jag börja vakna ur min vinter dvala, går sådär...
Men än har jag tid på mig.
(kan fortfarande vara bambi på hal is)

Men kan säga att ljuset har varit önskat de senaste 5 månaderna.
Vilket känns jävligt härligt att de tittar fram nu,
dock lite drygt när man vill ha sovmorgon och man ej har en rullgardin än,
så man vaknar sådär härligt 7 på morgonen.
Hehe okej ska inte säga så mkt med tanke på att älsklingen vaknar tep halv 7 av den trevliga väckarklockan xD

Planerar att ta mig till stan någon gång i veckan, kanske imorgon...
Om jag inte ha feber kvar i kroppen...
Och om jag har de är de bara att smyga till mamma och sova där ett tag,
innan man tar bussen hem på eftermiddagen.

Hatar verkligen bussar, jag mår alltid illa  när jag åker i dem.

Ännu en dag när man tittar ut genom fönstret och ser snön,
blir ledsen och inser att ännu är det inte sommar.

Men iaf.
Vad har dagen att bjuda på idag?
Först blir det tandläkaren tjoohooo...
De ända som är bra med det är att jag slipper betala.
Vilket är nice.
Gratis är bra <3

Sedan blir det antingen fika eller lunch med Emil.
Vilket känns super, sist vi umgicks själv var fan i sommras.
Än så länge är de bra...
Och än så länge är det de enda jag har planerat xD

Kram på folket <3

Slänger in en bild sedan igår ;)

De här med blogg är inget för mig egentligen. Fan så seg jag är på att skriva här.
Men de är väl lika bra att börja igen nu när man är sjukskriven och mår i princip piss.
Önskar verkligen att jag fick slippa att vara orkeslös och gråta nästan varje kväll.
Självklart får man väl må dåligt någon gång...
Men va fan HELA tiden är ganska drygt.

Hmm... Låt mig se vad som har hänt sedan tep 582 år tillbaka.



INTE SÅ MYCKET.

*Började på en utbildning men vart sjukskriven.

*Jag och Emilia är fortfarande tillsammans och vår kärlek växer sig bara starkare för varje dag som går.
Denna månad är det 6 månader den 11 Februari.
Känns jävligt härligt.

*Min lillebror saknar jag jätte mycket, har inte träffat honom sedan studenten.

*Min lillasyster flyttade till fosterfamilj förra fredagen så hela familjen är utspridda över tep halva svergie.
(Känns sådär.)

*Nellie kom hem till jul och stannade ca 2 veckor.
Var jätte mysigt att träffa henne igen, och som vanligt drack vi  te och hade kul.
Nästa gång hon kommer hit är om 28 dagar.. Längtar redan ^^
och för hoppningsvis så kan hon hälsa på hos jag och mamma nu när vi har flyttat.

*Var oxå  nere i Göteborg för några månader sedan och testade på att jobba som strippa.
Vilket inte var något för mig. Mina kolegor var sjukt trevliga och vi hade skit kul...
Men jobbet är inget för mig... Gillade inte säkerheten, och om man är petig så är man.

*Träffade dock Tor när jag var nere där så de vart att supa på bliss och allt sånt.
Fy fan vad jag saknar den pojken <3
Hehe träffade den otroligt snygga Maja där nere oxå samt hennes vänner.
Hehe en ut av dom var 2,16 lång.
Kan gissa hur mkt jag garva när jag stod bredvid honom.

*Bella har klippt av sig sitt långa hår och tagit hål i öronen.
 
*Carro har flyttat till Spanien

och jag själv lallar runt och försöker hålla ut med vardagen.

Så allting är iprincip som vanligt.
På söndag ska jag på loppis och hoppas att jag kan tänka på något annat ett tag.
Tep på matte, matte var de längesedan jag tänkte på... Saknar det.
Sjukt egentligen med tanke på att jag hatar matte egentligen.



Sen tänker jag på Thimea en del oxå...
Just på den tiden vi var vänner.
Fan vad roligt vi  hade.
Tycker det är synd att hon inte orkade fortsätta på våran vänskap.
Önskade verkligen att vi  kunde det.
För vi hade jävligt roligt.

Nu är ni ganska uppdaterade så försöker skriva igen i veckan xD
Hehe ikv blir de att se lite på one tree hill med min älskling.



Puss på folket <3