Flugskalle

Det finns gånger då man märker hur bra man egentligen har det.

Och hur otroligt fina människor man har runt om kring sig.

En vän till mig sätter sig på bussen nu i eftermiddag,

för att ge mig lite kraft att försöka komma upp ur denna jävla svacka.

 

Betyder nå så grymt mkt för mig - att någon väljer att göra detta för mig...

Förstår dock inte varför någon vill ens göra det.

Med tanke på att när jag ser mig jälv i spegeln och reflekterar över mig som person,

är de ju fan ett under att jag har någon... oO

 

Nu ska jag stryka kläder för att hålla mig sysselsatt.

Paniken blir större och sedan mindre om vart annat från minut till minut.

Så fort man tror att de är över kommer det igen med full kraft.

 

Påsk ledigheten som hade tänk att vara en lung stund för att samla krafterna har snarare gjort slut på dem.

Känner mig tröttare än någonsing på grund av ångesten jag har haft i en vecka och den bara fortgår...

 

Jag vill fara ut å träffa människor men lika fort jag går utanför dörren så  får jag panik...

Vart ju lagomt kul idag.

Hade tänkt att käka lunch med Danne och hade verkligen hoppats på att nu ...

Nu kanske det är bättre.

Men nej... vart bara illamående och vimmelkantig över alla människor.

Så de vart ingen lunch...

Försökte mig på att gå in på HM oxå men gick ut där ifrån lika snabbt.

 

Och just i det där ögonblicket när du tror att de verkligen inte kan bli värre så

*poff*

möter man en människa man absolut inte vill träffa i det tillståndet man är i...

Men som vanligt med min tur så gör jag ju det...

 

Vart hem fort som fan och försöka hålla tankar, kropp och känslor i styr genom att ha händerna fulla med saker att göra..

Har hållt på att städa lägenheten fram tills nu näst intill...

Gruvar mig som fan för att stänga av datorn...

Vet inte vilka tankar eller känslor som kommer bubbla upp denna natt..

Samma visa varje natt...

Allt går på högvarv innan man tillslut somnar av både psykisk och fysisk utmattning,

och under natten så drömmer man mardrömmar -.-

 

Jag hoppas att den här jävla perioden kan ta slut nån gång. Jag orkar inte!

 

 

På onsdag blir det att lägga sig under nålen igen - ny tatuering ! 

Om man har tur så kanske det känns lika ont som när man skadar sig själv.

Men att det faktiskt blir något snyggt av det. Istället för massa vita streck... 

Låter helt sjukt det jag skriver insåg jag nyss oO

Men jag har inte skadat mig på ett jävla bra tag , vilket är ett under.

Så man får väl ha lite överseende hur jag resonerar just nu kring tatuering å smärta.

Om smärtan håller ångesten veck är jag bara väldigt nöjd.