Flugskalle

Vissa bra och andra dåliga.

De är väl de som är så fantastikst med det, att man blir förvånad varje gång...

Under den senaste tiden har jag hittat lycka på den plat jag aldrig trodde jag skulle hitta den.

Känslan av att vara saknad och älskad.

Så som jag känt för personer.

 

Jag har aldrig riktigt kunnat tro på det eller ens känna så på samma sätt som jag gör nu.

Kaske för jag mått för dåligt för att ens våga känna efter förut

eller just för att personerna i fråga kanske aldrig ha menat det.

 

Det börjar gå bättre just nu.

Visst har jag mina svackor och så men jag kan hantera dem på ett annat sätt.

Har ingen aning om dehar att göra med umgänget jag har nu eller om de är medicinerna som gör sitt.

Kanske en del av båda.

Hur som haver så känns de bra.

Även om min rädsla för blackout finns där i bakhuvudet hela tiden.

De är väl bara en tidsfråga innan jag gör ett snesteg igen.

Har den känslan i magen >.<

 

Jag orkar inte fundera på det för mycket såhär sent inpå natten.

Blir aldrig bra för min del..

Nu ska jag njuta av en kopp te och härligt sällskap,

som ramlar innan för dörren vilken minut som helst.